Här kommer foto från vårt vårbesök på Sofiero. Vackert och vårigt 🙂







Här kommer foto från vårt vårbesök på Sofiero. Vackert och vårigt 🙂
Förra helgen igen så var vi på en utflykt till Helsingborg, enligt Alfreds önskemål. Han ville besöka Tropikariet, och då sa jag att då får vi besöka Sofiero också (kommer i nästa inlägg) 🙂
Klappar orm.
Kollar på hajar.
Fiskarna som dammsuger händerna är rikgit bra 🙂
Det fanns även räkor som dammsög händerna. Dock kom jag för sent på att det nog var så att de gillar att ta hål på sår (som vi märkte en annan gång som vi var här). Jag kom inte på detta förrän det blödde i vattnet :/
Sjöstjärnorna hade en intressant struktur att känna på.
Det är så trevligt då de är vänner <3
Nakenråttor….
Coola ålar.
Fågelspindel!
En apa satte sig på Jimmys axel.
Avslutade med glasspaus
Då har jag lämnat lokalerna på jobbet i Lund, för att vara på kontorslandskap istället. Det var nog höjdpunkten i min kontorskarriär, men Medicinska fakulteten ska spara pengar och avyttra lokalerna som dom fått donerade och renoverat.
Fullt med flyttlådor i mitt kontor.
Men det blir säkert bra på nya stället det med. Vi hade fått instruktioner att packa sånt spom skulle slängas i soplådor, och så fixade en flyttfirma flytten. Lite paff blev jag då de tydligen hade missförstått detta med soplådor, för så här såg det ut på det nya stället då jag kom dit:
Påsken var lugn. Alfred spelade handboll i Danmark, så vi fick lov ifrån syskonbråket. Vi övriga var i Slättaröd.
Det blev påskäggsjakt både i Torekov och Slättaröd för Viktor. Vi grillade lite i Torekov och var på Kjells födelsedagsfest. Sen så fixade vi i trädgården. Nu har tulpanerna börjat dyka upp.
Alfred fick ett infall för några veckor sedan att han skulle vara hälsosam. Han hade isbad, både helkropp och för ansiktet (som synes nedan). Han ville även göra och äta nyttig mat, bl.a. lagade han omelett själv. Han var ute och sprang och tränade tabata. Han kändes mycket insiktsfull och mogen, och sa även att han inte skulle spela så mycket dataspel för det inte var så bra. Då trodde jag att detta nog var för bra för att vara sant. Och det var det också, för han skulle “bara spela lite Fortnite” och efter det så var han som vanligt igen :p . Men han gör fortfarande omelett ganska så ofta.
I mitten av April så åkte Alfred in till Lund med ett gäng kompisar och såg Minecraft-filmen. Det tyckte han var superkul! Vi hade planerat att se den tillsammans på helgen, så först var tanken att jag skulle åka själv med Viktor och se den. Men eftersom Alfred inte hade något speciellt för sig på lördagen, så fick jag med honom också. Då blev Viktor sur, för han hade bråkat med Alfred och ville inte ha med honom. Men efter lite sura miner på morgonen och i bilen så förbrödrades de två snabbt 🙂 .
Vi gick runt på stan och köpte en handboll och pyjamasbyxor. Vi såg filmen och åt popcorn. Sen åt killarna den obligatoriska kebabtallriken på Mårtens pizzeria. Vi handlade godis och åkte hem. På vägen hem körde vi precis bakom Jimmy som varit på Nova. En fin liten utflyktsdag.
Viktor och jag byter skor, och jag inser att jag nu (trots att jag har storlek 40.5), har minst fötter i familjen! Det är även bara en tidsfråga tills jag tillhör den kortaste halvan i familjen.
Jimmy och jag har börjat med en trevlig tradition i att gå långpromenader på fredagslunch/eftermiddag, de dagar som vi båda kan jobba hemma i Dalby. I första halvan av April så gick vi en runda i Knivsåsen. Nu fanns det mycket vitsippor, och även backsipporna hade börjat titta upp. Jimmy hade även med sig god sallad/pokebowl från jobbet där han var på förmiddagen.
Den 8e April så var det den första födelsedagen för Moffa som aldrig blev. Han fick aldrig bli 83. Ett tal som var Alfreds favorittal för några år sedan, då han sa att han hoppades att Moffa blev 83. Men Moffa fick i alla fall påbörja sitt 83e levnadsår. På hans födelsedag så satte Mommo ner forsythiakvistar, som fortfarande blommade fint på påskhelgen två veckor senare (nedre fotot). Några dagar innan så planterade jag även påskliljor och pärlhyacint.
Under påskhelgen hände det: Efter att sett många falska alarm på mullvadsfällor som gått igen, så drog jag lite blasé upp en fälla. Men denna gång kändes det annorlunda och det var mycket mer motstånd. Slutligen så hade jag fått Mulle! Jag blev så glad och tjoade rejält. Glädjen är kanske svår att förstå om man inte har krattat igen ca 300 hål i gräsmattan, vilket resulterat i en ful och gropig gräsmatta, och jagat den gäckande mullvaden i månader. Det kändes så skönt att faktiskt ha lyckats.
Jag kommer så väl ihåg en dag för kanske 15 år sen, då Jimmy och jag satt i TVsoffan i Slättaröd. Det knackade på fönstret. Det var min far. Han såg överlycklig ut och höll glatt upp en mullvad i handen. Just då tänkte vi mest “Oj, vad glad han var då”, men nu i efterhand så förstår jag hans glädje till fullo. Denna mentala snapshot på min far och mullvaden är en bild som ofta har återkommit till mig sen han gick bort, eftersom han var så glad och nöjd och fullständigt i nuet i detta ögonblick. Så som jag själv kände mig då jag högt tjoade av glädje över nejderna över min fångst 🙂 . Om det finns ett Afterlife så tror jag att Moffa tjoade däruppe i himmeln åt min fångst han med 😉 .
En stor Mulle var det som vi lyckades fånga. Sen så hade vi inga illusioner på att detta var den enda Mullen, vilket vi snart fick bevis på stämde… Men vi jobbar på mot nya fångster!