Nov 18 2008

Hemresan: Mera drama…

Provtagningen har gått kanonbra på denna resa. Vi har fått prover från många personer och vi har jobbat otroligt bra och effektivt i provinsamlandet (om jag får säga så själv 😉 ).
Men summan av alla problem är ju konstant (så talar en sann optimist 😉 ) så någonstans måste ju det finnas problem, eller hur?
Jomenvisst, det var resandet som stod för de mesta problemen. Först, som jag tidigare nämnt, så vägrade TNT hastigt och lustigt att transportera våra prover, något vi fick veta om någon dag innan hemresan (bu för dom!). Så då ombokade vi hemresan till en dag tidigare, eftersom vi då behövde åka hem snabbt för att våra prover inte skulle tina då vi själva fick ta dom som bagage. Ombokningen gick dock bra, blev inte dyrare än vad det hade blivit att bo en natt i Buenos Aires.
Vi lyckades få lite drama redan i packningsfasen. Först visade det sig att någon låst dörren till rummet där vi hade alla prover (det var på en lördag, så var inte så lätt att få tag i folk som kunde ha nyckeln). Sen fick vi vänta ett tag tills chauffören dök upp… Men det löste sig tillslut med nycklarna, fast vi blev något försenade.
Så vi lämnade höghöjden och åkte 3000 m ner till Salta. Nu har jag redan skrivit en massa om läskiga vägar, så ska inte skriva för mycket om det nu, men det kan ju sägas att vår chaufför verkade narkoleptisk (d.v.s. påväg att somna) när än på dagen han körde…men Gabriela, den enda som kunde spanska, pratade med honom hela resan så han höll sig vaken. Men han körde väldigt snabbt nedför och kurvorna hade inte direkt några marginaler om man säger så..pust…Men det var väldigt fina landskap.

Sen kom det regn och moln men det ger ju landskapet och fotona mer djup tycker jag.

Bild från Salta

Först åkte vi en inrikesresa till Buenos Aires.

Efter det skulle vi åka den långa sträckan Buenos Aires-Paris. Taxichauffören fick lämna av oss lite utanför Buenos Aires flygplats eftersom det stod ambulanser utanför. En anställd viskade något om en bomb. Men hörde inget mer om det sen. Vi var ute i mycket god tid, men incheckningen gick väldigt långsamt. Detta visade sig bero på att Air France var i strejk mellan den 14:e och 17:e (vi åkte den 16:e), något som mannen på resebolaget inte berättat för oss då vi bokade om… Så nu gällde streken under hela vår resa och inte under en sträcka som det annars hade varit. Men den här flygresan gick iallafall och nästa resa skulle ”nog” gå också. Vi trodde att flyget kunde bli rätt mycket försenat p.g.a. av de långa köerna, så det fanns en risk att vi inte skulle hinna med bytet i Paris. Planet gick lite sent men flög dock in tiden.
Precis innan boardingen fick jag den tvivelaktiga äran att höra mitt namn i högtalarna tillsammans med min handledares namn. Vi blev informerade att polisen ville prata med oss. De hade röntgat våra incheckade väskor och tyckte det såg konstigt ut… Då var vi glada att vi någon dag tidigare hade insett att det behövdes ordnas papper med tillstånd som det även stod min handledares namn på, och inte bara namnet på den enda i gruppen som kunde spanska, men som inte åkte med oss hem. Så hon klarade av polisens frågor väl och vi och vårt bagage fick åka med planet.
På den 12 timmar långa flygresan sov jag ingenting alls. Inte så skoj. Han se Sex and the City och Batman begins iallafall. Det fanns många bra filmer men övrig tid var jag så trött att mina ögon inte kunde fokusera på tv-skärmen. Men inte kunde jag sova för det.
Så då vi landade i Paris var jag lite zombiefierad och ville bara hem snabbt.
När det var dags för boarding fanns det ett flyg som väntade och bagaget stod utanför flyget, men ingen personal. Vi väntade och väntade och väntade, samtidigt som väskorna stod utanför och isen väl långsamt smälte…fast det var ju lyckligtvis inte sommar i Paris. Boardingen sköts upp många gånger, var aningen förvirrat och de som jobbade sa att de letade efter personal som kunde vara med på flyget. Vi såg fyra flygvärdinnor gå ur flyget och lämna flygplatsen, och dröjde lång tid tills vi såg någon flygvärdinna gå in i flyget istället. Vi började fundera lite på alternativa lösningar – tror dock att alla andra flighter till Köpenhamn den dagen var inställda. Men slutligen fick vi gå på flyget, ett antal timmar försenade och det lyfte! *Pust*. Väl på Kastrup kom väskorna snabbt fram. En hade läckt, antagligen för att poliserna öppnat den och släppt in värme under en tid så isen tinat, men det var förhoppningsvis bara vatten som läckte och förhoppningsvis har proverna, som tyvvär då hade töat endel, klarat sig väl ändå.
Men sen kom jag (för ovanlighetens skull) snabbt och smidigt på ett Öresundståg och hann med lite kväll hemma!


Nov 16 2008

Hemresan börjar

Nu har vi samlat ihop många prover under många dagar. Fått över förväntan många prover och det har gått otippat bra utan strul. Vad händer da? Ja naturligtvis att företaget som lovat transportera hem proverna helt plötsligt ändrar sig och inte vill transportera dom. Suck. Så vi får ha det i bagaget och hoppas de inte går sönder eller kommer bort, de får ju inte vara tinade för länge…Jo, spänningen i resan tar inte slut bara för att serpentinvägarna tar slut (nog bara en serpentinvägsresa kvar! 🙂
Så lördag lunch börjar vi hemresan, en lååång resa och är hemma på tisdag.


Nov 14 2008

Utflykt

I onsdags var vi iväg på en utflykt för att samla prover i ytterligare två kontrollbyar plus lite vattenprover. Först var vi i en vindpinad by vid saltöknen

Det var lite deprimerande att se alla förfallna hus, och det oerhört smutsiga och primitiva sjukhuset. Man undrar lite vad folk gör i sådana byar då det nästan inte finns någonting i närheten att jobba med och det är timtals att köra till närmsta by. Barn gjorde de uppenbarligen iallfall… Var tex en 53-årig kvinna som hade 13 barn, hon såg ut som hon var 83…Men som i alla små fattiga byar finns det en fin byggnad iallafall.

Det till höger är sjukhuset. Jag hade nog prioriterat lite annorlunda vad som skulle vara fint, men men…
Sen åkte vi vidare till en annan kontrollby. Där fikade vi och fick kaffe i påse, en nyhet för mig, lite lustigt att introduceras till något sånt i en by med 50 invånare mitt i ingenstans. Spana in den läckra bordsduken

Sen åkte vi till en tredje by. Vägen dit var jättevacker

och vi såg strutsar, åsnor, lamor, vikunior mm. Vi stannade även till vid en lamafarm för att få fota. Dock var det inhägnat så fick inte gå in och krama en lama, men har fortfarande inte gett upp hoppet! Vägen hem var väldigt vacker men usch vilka läskiga serpentinvägar! Hu, jag har insett jag inte är någon spänningsmänniska, dödsångest är inte min grej..


Nov 13 2008

Vovvisar!

Här på gatorna i byn finns massor av vovvar! Vet inte om alla har matte och/eller husse, men lyckligtvis verkar de ha det bra och lever ett trevligt eget liv i sin vovvevärld:-). De är alltid trevliga och skäller inte på människor utan har fullt upp att leka med andra vovvar, men är sociala mot människor som vill klappa dom. Vilken jag ju såklart vill hela tiden, men får hålla mig då mina kolleger förbjudit mig p.g.a. sjukdomsrisker:-(. Det roliga är att ingen hund är den andra lik, och väldigt få liknar något jag sett innan. Riktiga gatukorsningar! Ofta är det stora hundar i små kroppar och tvärtom,vilket ser lustigt ut! och alla är så fulla av liv och ser glada och leksna ut. *Längtar till min blivande schäfervalp*
Här är bilder på några av dom.



Nov 12 2008

Fullt upp…

Idag var första riktiga dagen av provtagningen på vår exponerade by, eftersom vi egentligen skulle varit i kontrollbyn fram tills fredag och vara lediga på helgen (vilket vi ju inte var, skrev artikel hela dagen igår till kl 22, plus lite provtagning)).
Och vad mycket folk det kom idag, fullt upp hela tiden! Har väl redan tagit hälften av alla prover nu första riktiga dagen som vi ska ta på fyra dagar! Vi tar blod och urinprov, men ger dessutom en hälsokontroll med blodtryck, hb, urin (glukos, protein, leukocyer, bakterier mm) så det har nog spridit sig för var väldigt populärt! Så fullt upp från 8.30 till 20.00. Jag tar hb, tejpar rör, centrifugerar, pipetterar, skriver ner värden m.m. Väldigt kul att få mkt prover men man blir rätt trött – lite mat och dricka, varmt och torrt och skrikiga ungar, pust!
Har fått väldigt ont i ögonen, hade inte tillräckligt skydd från solglasögon så har bränt mig runt ögonen plus har rinnande ögon pga torr luft, sol och sandstormar, så ser ut som jag gråter hela tiden…
Nu har handledaren lovat bjuda på vin efter var fina insats så får bege mig iväg…


Nov 9 2008

Lite vandring

Nu i helgen hade vi det lite lugnare, “bara” jobb från 10.30-20.00…

Så då hann jag t.o.m ut och vandra lite!

Gick uppför denna höjd:

Man blev lite andfådd i början av den tunna luften, men blev bättre sen.

Lite bilder uppifrån:


Nov 9 2008

Maten i Argentina

Maten i Argentina

Tänkte berätta lite om maten i Argentina. Eller snarare uppe i Anderna – antar att den kanske skiljer sig lite ifrån övriga Argentina, då det kan finnas vissa logistikproblem som gör att matutbudet inte är så stort…

Frukosten ar väldigt spartansk. Den består av rostat minifranskbröd, motsvarande max 1 skiva vanligt franskbröd. Till det smör och kolasås (!). Plus en croissantliknande grej. Jag och söta saker på morgonen ar inte bästa vänner, men trycker i mig det for att inte svälta ihjäl…
Till detta får man färskpressad juice som dock ar väldigt gott! Plus kaffe – med arsenik i antar jag:-p.

Till lunch/middag finns det 4 rätter att cirkulera mellan:

1. Köttbit

2. Kyckling

3. Tortilla (potatis och grönsaksomelett)

4.Empanadas (dock mer som förrätt).

Till detta får man välja mellan ris, pommes frites,sallad och potatismos. Sås finns det aldrig till.

Jag börjar kunna detta ganska bra nu….
Då jag kommer hem ska jag äta en bautafrukost med youghurt, müssli, grovt bröd och pålägg!
Men man kan ju hoppas att denna ensidiga diet gor att man går ner lite i vikt!;-)


Nov 8 2008

Vägarna

Som jag tidigare nämt är jag serpentinvägsfobiker av stora mått. Vissa tycker säkert det är lite töntigt, men jag vet att jag har medsystrar därute ;-). Har lite bilder så ni kan bedöma själva, dock tyckte inte jag att de fångade verkligheten så bra, ser lite mesiga ut…

Vägkanten, sen var det långt ner…

Vägen vi körde på, syns längre fram i bilden fortsättningen på vägen.

På söndag ska vi åka bil igen. Dock är det bara lite vattenprover då så tror inte alla personer behöver åka med. Funderar på om jag ska försöka terapi-bota mig själv och åka med eller stanna på hotellet…


Nov 7 2008

Lite bilder från Argentina

Nu har vi börjat provtagandet på vår exponerade by. Vi ska jobba mellan 8 och 20 så blir inte mkt internet/mobilinternet, speciellt inte då vi är 5 om en dator…men lite ska jag nog hinna. Idag var det inte så mycket folk att ta prover på eftersom vi egentligen skulle börja på måndag, men mina överordnade ser till att jag inte slöar till med en massa artikelskrivande och jobbdiskussioner.

Hann dock med att gå en promenad upp i bergen innan det blev mörkt! Här är lite bilder:

En annan bild från bilresan tidigare i veckan

På gatorna går det omring hundar och getter, rätt så mysigt tycker jag 🙂

Dock har turisterna börjat hitta ända ut hit – busslaster med pensionärer har anlänt. De hade reportage om byn alldeles nyligen i Packat och klart så de satsar nog endel på turism. Så på den största gatan kommer en massa människor och vill sälja mig små lamasouvenirer. Klart jag ska köpa en (eller flera) lamasouvenir(er) sen! Lamor rular! Ska bara kolla vilka som är finast först. Är lite besviken för att jag har sett väldigt få lamor – de enda jag har sett har varit från bilfönstret. Men jag ger inte upp, kanske jag får krama en lama så småningom.


Nov 7 2008

Läskiga vägar men fina omgivningar

I måndags begav vi oss iväg till en by för att samla prover för kontrollgruppen. 5h i trång minibuss och läskiga vägar, brr! Dock fina omgivningar. Till slut kom vi till byn, som såg ut som världens ände.

Massa ödehus. Till slut hittade vi några hundar och sen några människor. Det visade sig att läkaren inte alls hade raggat försökspersoner som han hade lovat, så vi var alla väldigt less, men beslutade oss tillslut för att stanna. Tur det, dels ville jag ha proverna och dels gillade jag inte tanken på att åka samma väg hem direkt i mörker. Men samplingen gick bra! 2 dagar senare åkte vi tillbaks till byn vi var i tidigare. Efter att ha levt väldigt primitivt i ödebyn, så känns detta som ett lyxhotell i en storstad – och en dusch, jippi! Hemfärden var jobbig den med. Chaffören trodde att motorn kokat då vi var miltals från civilisationen, i en sandstorm och utan mobiltäckning.  Lyckligtvis var det inte så, pust!