Provtagningen har gått kanonbra på denna resa. Vi har fått prover från många personer och vi har jobbat otroligt bra och effektivt i provinsamlandet (om jag får säga så själv 😉 ).
Men summan av alla problem är ju konstant (så talar en sann optimist 😉 ) så någonstans måste ju det finnas problem, eller hur?
Jomenvisst, det var resandet som stod för de mesta problemen. Först, som jag tidigare nämnt, så vägrade TNT hastigt och lustigt att transportera våra prover, något vi fick veta om någon dag innan hemresan (bu för dom!). Så då ombokade vi hemresan till en dag tidigare, eftersom vi då behövde åka hem snabbt för att våra prover inte skulle tina då vi själva fick ta dom som bagage. Ombokningen gick dock bra, blev inte dyrare än vad det hade blivit att bo en natt i Buenos Aires.
Vi lyckades få lite drama redan i packningsfasen. Först visade det sig att någon låst dörren till rummet där vi hade alla prover (det var på en lördag, så var inte så lätt att få tag i folk som kunde ha nyckeln). Sen fick vi vänta ett tag tills chauffören dök upp… Men det löste sig tillslut med nycklarna, fast vi blev något försenade.
Så vi lämnade höghöjden och åkte 3000 m ner till Salta. Nu har jag redan skrivit en massa om läskiga vägar, så ska inte skriva för mycket om det nu, men det kan ju sägas att vår chaufför verkade narkoleptisk (d.v.s. påväg att somna) när än på dagen han körde…men Gabriela, den enda som kunde spanska, pratade med honom hela resan så han höll sig vaken. Men han körde väldigt snabbt nedför och kurvorna hade inte direkt några marginaler om man säger så..pust…Men det var väldigt fina landskap.
Sen kom det regn och moln men det ger ju landskapet och fotona mer djup tycker jag.
Bild från Salta
Först åkte vi en inrikesresa till Buenos Aires.
Efter det skulle vi åka den långa sträckan Buenos Aires-Paris. Taxichauffören fick lämna av oss lite utanför Buenos Aires flygplats eftersom det stod ambulanser utanför. En anställd viskade något om en bomb. Men hörde inget mer om det sen. Vi var ute i mycket god tid, men incheckningen gick väldigt långsamt. Detta visade sig bero på att Air France var i strejk mellan den 14:e och 17:e (vi åkte den 16:e), något som mannen på resebolaget inte berättat för oss då vi bokade om… Så nu gällde streken under hela vår resa och inte under en sträcka som det annars hade varit. Men den här flygresan gick iallafall och nästa resa skulle ”nog” gå också. Vi trodde att flyget kunde bli rätt mycket försenat p.g.a. av de långa köerna, så det fanns en risk att vi inte skulle hinna med bytet i Paris. Planet gick lite sent men flög dock in tiden.
Precis innan boardingen fick jag den tvivelaktiga äran att höra mitt namn i högtalarna tillsammans med min handledares namn. Vi blev informerade att polisen ville prata med oss. De hade röntgat våra incheckade väskor och tyckte det såg konstigt ut… Då var vi glada att vi någon dag tidigare hade insett att det behövdes ordnas papper med tillstånd som det även stod min handledares namn på, och inte bara namnet på den enda i gruppen som kunde spanska, men som inte åkte med oss hem. Så hon klarade av polisens frågor väl och vi och vårt bagage fick åka med planet.
På den 12 timmar långa flygresan sov jag ingenting alls. Inte så skoj. Han se Sex and the City och Batman begins iallafall. Det fanns många bra filmer men övrig tid var jag så trött att mina ögon inte kunde fokusera på tv-skärmen. Men inte kunde jag sova för det.
Så då vi landade i Paris var jag lite zombiefierad och ville bara hem snabbt.
När det var dags för boarding fanns det ett flyg som väntade och bagaget stod utanför flyget, men ingen personal. Vi väntade och väntade och väntade, samtidigt som väskorna stod utanför och isen väl långsamt smälte…fast det var ju lyckligtvis inte sommar i Paris. Boardingen sköts upp många gånger, var aningen förvirrat och de som jobbade sa att de letade efter personal som kunde vara med på flyget. Vi såg fyra flygvärdinnor gå ur flyget och lämna flygplatsen, och dröjde lång tid tills vi såg någon flygvärdinna gå in i flyget istället. Vi började fundera lite på alternativa lösningar – tror dock att alla andra flighter till Köpenhamn den dagen var inställda. Men slutligen fick vi gå på flyget, ett antal timmar försenade och det lyfte! *Pust*. Väl på Kastrup kom väskorna snabbt fram. En hade läckt, antagligen för att poliserna öppnat den och släppt in värme under en tid så isen tinat, men det var förhoppningsvis bara vatten som läckte och förhoppningsvis har proverna, som tyvvär då hade töat endel, klarat sig väl ändå.
Men sen kom jag (för ovanlighetens skull) snabbt och smidigt på ett Öresundståg och hann med lite kväll hemma!