På påskafton var det påskmiddag på släktgården. Det tyckte Alfred var skoj 🙂 . Och så fick han sitta med vid bordet, fast han föredrog ändå att sitta i knäet.

Idag noterade jag två små tänder som var på väg ut. Precis som hos mor sin verkar de övre hörntänderna komma först, a la Dracula :p .

Detta gör att Alfred dreglar och tuggar helt maniskt på händerna, och händerna var ingen vacker syn så nu är det kräm och vantar som gäller 24/7. Alfred är lite purken över detta.

Dreglis

Så har vi åkt på en liten biltur till landet. Alfred brukar alltid nanna sött i bilen, men nu ska han vara vaken och med på allt som händer som är utöver det vanliga, så han var inte däckad under bilturen som han brukar (hrm, det låter förresten som en dålig ordvits, “däckad under bilturen” :p). Och inte ville han sova någonting sen heller – eftersom det var en månad sen han var på landet så är allting som nytt.

Varför nöja sig med händerna då man även har fötterna att bita på :p ?

Vig liten kille! Eller tja, jag själv tycker inte att det är något klurigt att ligga ner och bita på fötterna (alltså, jag biter inte på fötterna men jag skulle kunna göra det om jag ville), men Jimmy upplyste mig om att detta inte var en standardegenskap hos mänskligheten. Det blir spännande att se hur vighet/ovighet har gått i arv här, Jimmy och jag står i olika hörnor gällande dessa egenskaper 😉 . Lagom är nog bäst här.

Alfred kör träningspass dagarna i ända – tänk om man varit så flitig… Här är några av hans övningar:

Mage

Benlyft

Rygg

Rygglyft

Sneda rygglyft

Armhävningar

Jag borde haka på! Men har börjat göra plankan några gånger per dag i alla fall. Tycker att det är så tråkigt att göra övningar hemma på golvet, men jag längtar jättemycket efter riktig träning – styrketräning på Gerdahallen och cykelturer där man är riktigt fokuserad och blir riktigt utpumpad. Men det kommer sen då det är dags att jobba!

Med dregel-lapp och galna professorn-frilla.

I lördags var det Earth hour, så då släckte vi ner härhemma och tände ljus istället. Jättemysigt 🙂 . Det var så mysigt att vi utökade till en dubbeltimme.

Det finns tre sätt för Alfred att “läsa”.

1) Tugga på boken

2) Sparka på boken

3) Vända sidor på boken (helst sisådär 50 sidor åt gången, alternativt prassla med dom om det är en tidning).

Men jag tyckte att böckerna jag läste var jättebra, även om det nog dröjer till Alfred visar intresse för dom (i ärlighetens namn är dom ju för lite äldre barn). Böckerna var “Adjö, herr Muffin” samt “Svenska barnvisor”. Den nedre bilden är dock från en skvallertidning på väntrummet på vaccinationsenheten.

Idag blir Alfred 5 månader! Nu väger han 8 kg och är 69 cm lång. På längden följer han sin kurva, strax under +1.5 sd (bland de 10% största), men viktökningen hade planat ut rejält sen förra bvc-besöket.

Bvc-sköterskan sa att det nog berodde på att han gjorde av med mycket energi. Det stämmer ju för han är i rörelse nästan hela tiden; snurrar, vänder sig, försöker krypa, sprattlar, leker med tårna, etc. Det där att ligga stilla i någons famn är inte hans grej, då får man passa på då han är väldigt trött. Men är han inte för energisk så gillar han att sitta i famnen, han sitter bra med stöd och kan sitta själv korta, korta stunder eller om han håller i sina tår.

Han är fortfarande glad av sig, men är grinigare oftare nu än innan. En del grinighet kan vara relaterat till tänderna, för han dreglar en massa och “biter” på allt. Inkl på mig då jag ger honom käk… Allt ska stoppas i munnen och bitas på, leksaker, mitt hår, filten han ligger på, fingrarna etc. Han har fått ett helt nytt intresse för leksaker nu, mjukisdjur och snuttefilt är toppen att leka med, som man t.ex. kunde se i gårdagens video.

Sen är han nog även lite grinigare för att han vill ha mer uppmärksamhet, han vill bli buren, kittlad, eller få fotmassage (fascinationen för det sistnämnda måste han ha ärvt från mig 😉 ). Han vill även ha uppmärksamhet och närhet oftare på natten nu, och jag känner att de här nyföddhets-hormonerna som gjorde att jag tyckte det var piece of cake att vakna upp på nätterna tidigare, de har nog försvunnit ur min kropp nu :p .

Men även om han är grinig oftare nu, så är han fortfarande på strålande humör den största delen av tiden 🙂 . En glad prick helt enkelt 🙂 . Varken lik sin mor eller far som någon sa, haha 😉 .

Alfred har blivit en lång kille – tidigare fick han plats i mitt knä…

Leka med fötterna är en favorit

Sitta i knäet gillar han också

Glad kille som gillar sin mjukishund. Om några år hoppas vi på en riktig hund 😉 .