Det har varit två fina vårhelger i rad nu. Vi är ju ute och går de flesta helger, och har alltid fått parkering utan problem (förutom i Skrylle där det kan vara mycket folk, för att alla Lundabor åker dit). Men nu var det smockfullt på andra ställen. Inte riktigt samma lugn och ro som vanligt, men vi går lite andra/längre sträckor så då brukar det vara bättre.
Ibland har vi spelkvällar. Oftast är det Ticket to Ride eller Fia med knuff som spelas. Alfred brukar vinna. Viktor är bisittare eller är med Jimmy, och brukar högt kommentera vad för kort Jimmy har (som ju motspelarna inte ska se :p ).
Så här såg det ut i morse – säsongens första snö :p
Vi har varit hemma med kidsen sen den 16e mars. De var lite hostiga, och sen väntade vi på att Sverige skulle ta sitt förnuft till fånga och stänga skolorna, så vi kunde likagärna ha dom hemma tills dess. Men en skolstängning inser vi nu att det inte kommer att bli, eftersom Tegnell och co tycker att det är bättre att folk dör istället. Men vi bidrar i alla fall vad vi kan med att inte vara del i smittspridandet. Vi har ju ändå jobb som man kan jobba hemifrån på (och jobb där de faktiskt uppmanar en till att gärna jobba hemifrån, dock kan jag säga att alla kollegor inte riktigt bryr sig om det). Så jobbar hemma gör vi, även om stadsepidemiologen då vi började med detta sa att man inte behövde göra detta för att det är ojämnlikt för att inte alla kan jobba hemma :p.
Dock fick vi lämna Alfred på skolan efter 1,5 vecka, då han inte hade hosta då och han ändå har skolplikt. Men Viktor är fortfarande hemma, vilken han verkar trivas med, för han blir helt tokig bara vi frågar om han vill tillbaks till förskolan :p . Det vill han ABSOLUT inte.
Vi har jobbat på med rutinerna, och det går framåt. Endel platta blir det förstås, men vi försöker begränsa det. Då Alfred var hemma fick han sitta med skolplus, bingel, matte-appar etc. under skoltid. Vi har även varit ute på många promenader och cykelturer, och även hunnit med en del trädgårdsarbete. Sen blir jag sjuk (inte corona) och energin för praktiska grejjor minskade en del. Men här är lite foton från vad vi gjort:
Även om det kan vara lite körigt att vara hemma såhär, så är det också mysigt 🙂 . Det är t.ex. så skönt att inte jäkta iväg alla på morgonarna. Men det är intensivt!
Väldigt sent, men då var det dags för den årliga sommanfattningen av det gångna året. Det var ett tag sen jag började skriva på den, och 2019 känns ju som väldigt länge sen. Och som en helt annan värld.
2019 var ett helt ok år för vår lilla familj. Jag kände mig rätt trött och sliten i början av året, men det har gått på rätt håll och jag kände mig piggare mot slutet av året. Barnen har varit supergulliga i år och utvecklats mycket, men samtidigt så blir det endel konflikter mellan två killar med starka viljor, som inte direkt minskar med tiden. Överhuvudtaget så har det varit konflikter på en rad olika områden i livet, vilket har varit rätt tröttande. Ett exempel är att grannarna högg av halva vår häck (som jag lagt ner SÅ mycket tid på att få fin – det är vi som äger häcken helt, inte grannarna) och sen bara skrek de på oss då vi sa till dom, för att deras pappa har faktiskt bott i hus längre än vad vi har så han vet bäst :p . Även om våra killar har mycket konflikter sinsemellan, så har de blivit mycket omtänksamma i år, och det stora målet med vår uppfostran är att de ska bli schyssta och omtänksamma personer som inte bara tänker på sig själv 🙂 . Mycket viktigare än att uppfostra barn till att få högstatusjobb :p . På tal om jobb så är drömjobben just nu att jobba med lyftkranar (Viktor) samt polis eller insatsstyrka (Alfred). Viktor kan också tänka sig att bli forskare som mamma. Då vi frågade vad en forskare gör så sa han att det var sådana som grävde i trädgården och planterade blommor 😉 .
På tal om jobb så får jag väl summera mitt jobb 2019. Det har varit ok, och det har varit ett område som har varit ovanligt konfliktfritt (till skillnad från de senaste åren). Jobbet upptar mycket av ens tid (inkl viss framtidsoro utanför jobbtiden…) men rätt lite av ens själ :p . Just min forskning känner jag helt ärligt att den inte riktigt tillför världen någonting. Samtidigt så kan det ju bli så att man i jobbet lär sig saker som gör att man sen kommer kunna tillföra något till världen. Och sen är det så att jag vill fokusera på familjen, och då hade det ju varit lite kontraproduktivt att ha ett jobb man brinner för och gör nytta med får då tar det upp en helt annan mängd av ens energi och tid :p. Men en som börjat med att göra saker på jobbet som tillför världen något, det är maken min 🙂 . Det tycker jag är jättebra! Han fick vara kvar på jobbet efter ytterligare en stor guiljotin fälldes efter semestern (vilket resulterade i en hel del stress innan detta). Nåväl, vidare till mitt jobb: det, utan konkurrens, bästa med jobbet i år var att jag kunde få se den fantastiska staden Sydney där jag var på konferens (mer om det senare). Annars har jag en målsättning för 2020 som jag har jobbat emot – att bli docent. Har kommit en bit på vägen då jag nyss fått min första egna sistanamnsartikel publicerad, och att jag i vår ska vara kursledare för en kurs. Sen har jag ju även bytt kontor! Gött att ha kontor precis bredvid Botaniska trädgården.
En del resor har det blivit. På sportlovet var vi i norrland, där det fanns mycket snö (till skillnad från i år) och killarna fick vara nästan själva på Leos Lekland, då Sundsvall inte hade sportlov samma vecka.
Det blev några Stockholmsturer för mig, och på sommaren så tog vi en tur till Småland och besökte High Chaparall.
Det blev fler besök i nöjesparker och dyl. för mig och Alfred.
Alfred fick en resa med mamma i 7-årspresent, så i November så åkte vi till Wien ihop. Vi var bl.a. på julmarknad och nöjespark, men att bo på hotell var nästan det roligaste tyckte Alfred.
Jag och Jimmy kom iväg på några mini-weekends:
Jag var på jobbresa i Björkliden, nära Kiruna. Vackert (men inte så givande rent jobbässigt).
Och så var jag ju i Australien!
Alfred började spela handboll, vilket han tycker är kul. Han slutade med fotbollen (efter vi köpt nya skor…), men lika bra det då de har matcher vareviga helg. Viktor gick några gånger på dans i Lund men det tyckte han inte om så vi slutade rätt snabbt.
Sommaren var inte lika varm som förra året och tur var väl det. Vi var hemma endel på sommaren. Saker vi gjorde då var bl.a. att åka till simbassängen med Alfred och vandra i skogen. Vi var även i Stora huset under en regnig vecka, men det var mysigt ändå 🙂 . Vid fina dagar gillade killarna att leka vid stranden. En dag så var vi också på Hallands väderö.
Hemmavid har vi haft lite lagom med husfix. Har varit rätt sugna på att flytta till något större, men sen är det ju det med ork… Men jag fick gjort en plantering på husets framsida.
En annan sak med huset är att de felaktiga fogarna skulle bytas, men de “fog-nissarna” gjorde fel hela tiden, så det höll på fram och tillbaks hela året :p .
Vad som hänt med barnen annars är att Alfred börjar ettan och Viktor började i storbarnsgrupp (på en ny förskola dessutom, hela förskolan fick flytta). Alfred läser och räknar som rinnande vatten. Barnen är hur goa som helst men vilda och kräver energi, men små glimtar av lugn och lite tid för mig själv ger känslan att jag kanske överlevde småbarnsåren ändå 😉 . Viktor säger ofta att han älskar en och han kramas och pussas, samtidigt som det finns endel trårstrots där. Han slutade med blöja i början av året.
Själv kom jag igång bra med att springa – sprang ofta på luncherna på jobbet eller på morgonen. Det var endel avbrott (bl.a. min mycket ihållande förkylning i november, och prioritering av cykling på sommaren) men sprang ändå ca 500km. Tänkte dubbla detta 2020, men i slutet av 2019 började jag känna av en hälsporre så fortfrande sitter i (och såhär en bit in i 2020 kan jag säga att jag bara kunnat springa en gång i år, i början av januari, sen tog det stopp).
Planer för nästa år blir lite konstigt att skriva om då ett kvartal redan gått nu. Och ingen av oss gissade på en pandemi då vi försökte förutspå året på nyårsafton :p , även om jag länge varit säker på att en pandemi kommer att komma förr än senare – ibland är det jobbigt att ha rätt… Så det enda jag önskar av 2020 är hälsa och lugn och ro i den mån det är möjligt. Det har varit mycket ohälsa redan nu i år, och då har vi inte ens fått corona än.
Det brukar aldrig vara några lugna lekar som leks…
j
Alfred vill bestämma över sin frisyr själv nuförtiden – snedbena ska det vara!
Snedbena även på Vicke:
Knivsåsen är ett naturområde som ligger rätt nära oss, men som vi inte gått runt i tidigare. Det ligger vid stenbrottet, som jag är lite spooked över, dels för höljdskillnaderna och om kidsen som ränner runt vid kanterna, och dels för det hiskeliga mordet där för 5 år sen. Men vi gick ändå inte så mycket i närheten av stenbrottet. Fint ställe att gå på, och några vitsippor hade tittat fram denna första dagen i mars månad.
Det har varit en del ohälsa i familjen på sistone (and the worst is yet to come…). Viktor har besökt både läkare (mollusker) och tandläkare på sistone. Tandläkarbesöket kom från då han hoppade i soffan, ramlade, och gjorde en avgjuting av sina tänder i soffbordet… Framtänderna har nu blivit gråa, men enligt tandläkaren ser vuxentänderna inte skadade ut i allafall. Så nu har vi ett sånt här foto på Viktor, liknande det Alfred tog för ett år sedan.
Viktor har varit framme:
Och Alfred:
