I början av juni var vi i Malmö för att fira MariaClaras student.
Vi tog bussen dit. Här sitter killarna och väntar.
Grattis MariaClara! Mycket tårta blev det!
Efteråt så åt vi middag på Olearys. Rejält med mat!
Bowling!
Och bra bilspan samtidigt som man bowlade.
Kastar ärtpåsar (lamporna fick sig några omgångar :p).
I början av juni var det Kalvinknatet. Alfred är för gammal för att springa, så nu är det bara Viktor. Vi behövde vara där i god tid för att hämta nummerlapp, så medan vi väntade på starten så var vi på Sjöbos skatepark. Viktor åkte kickbike och ALfred&Jimmy kastade handboll. Viktor körde även lite parkour.
Tyvärr hade Viktor ont i hälen (som han har haft ett tag), så han fick gå mycket av loppet. Men han spurtade i mål ändå 🙂 .
Strax efter jag blev forskargruppsledare så hade vi en kickoff i gruppen. DEt blev riktigt givande, och stället vi hade kickoffen på (Elisefarm) var toppen. Mycket god mat och trevligt spa 🙂 .
Nu börjar vår semester! Förhoppningsvis kan det bli lite tid att blogga då. Jag ligger lite efter här, och det är mycket som är på vänt att läggas ut. Och relaterat till jobb och semester kan jag ju lägga ut om min nya (sen i maj) position på jobbet 🙂 (det är lite lustigt att det står på både svenska och engelska, men jag är ingen kock så det sista är alltså svenska 😉
Idag var det ett år sedan jag satt hos fina Moffa då han tog sitt livs sista andetag. En lätt suck, och så var 82 års liv till ända. Sorgen har ändrat skepnad under året, men den finns alltid där.
Idag ska jag lägga blommor på hans grav och minnas. Minnas min fina pappa och den engagerade och lyckliga morfadern. Pappan som var så engagerad i sin dotters idrott, skolgång, jobb och liv, och som var stolt som en tupp då jag promoverades och när jag blev docent. Alla gånger som han förhört mig på läxor i samhällsvetenskapliga ämnen och diskussionerna blev långa och lärandet långt mycket mer än vad som stod i boken. Morfadern som blev helt tagen då han fick veta att han skulle bli morfar för första gången, och som sen ofta åkte till Malmö för att hjälpa oss med barnpassning (ibland hittade vi de två sovande ihop i fåtöljen). Morfadern som såg till att Alfred fick prova att “köra” buss och bil i tidig ålder. Mannen som blev lika nöjd som sin dotter senare blev av att fånga en mullvad. Mannen som hade en stor samling anekdoter på lager att dra, och som ofta pratade politik, där både räknenissar och pisshumanister fick sig rejäla kängor. Mannen som gillade att laga mat med ett glas vin i handen, samtidigt som vi övriga visste att maten alltid blev klar minst en timme senare än planerat. Mannen som klarade av att göra det mesta själv – laga bilen, stoppa korv, snickra skrivbord och databord och röja i backen så man kunde gå där. Mannen som spontant pratade med okända människor vart han än var. Mannen som hela sitt liv var mycket intresserad av andra världskriget och kunde ALLT om det, kändes det som. En person som hade sin egen stil och gick sin egen väg, och som var en mycket omtyckt lärare.
Inte bara minnas den sista sjuka och plågade tiden. Moffa fick sin diagnos, MSA-P, väldigt sent, med två månader kvar att leva. Ingen vet när sjukdomen egentligen började, men det var minst 7 år innan han gick bort, antagligen mer. I efterhand så tror jag vi började se de tidigaste symptomen redan 2015. Men han kämpade på. Han vann ju sitt livs sista Bezzerwizzer-omgång! Och jag tror att han kom till frid i slutet ändå.
Alfred gillade bilar redan då!
En så glad Morfar
Som alltid hade stenkoll på vart Alfred var påväg (förutom då vi var på Brösarps backar ;))
Ser på TV
Ibland blir man trött.
Den norske jultomten
Moffa gillade öl, som Viktor skrev i hans minnesrum.
När man inte får skärm så kan kreativiteten vakna till…
På Kristi himmelsfärdshelgen var Alfred på klassresa och Viktor hade pappakväll med film (och jag var hos Mommo). Det blev lite sömn för grabbarna, för såhär var det kvällen efter 😉
Killarna fick bakelser förra fredagen. De förtjänade lite firande, då Alfred fick A på nationellt prov i matte (och A i alla fyra delar i mattebedömningen för terminen), och Viktor har gjort framsteg i simningen (de simmar i skolan nu, oturligt nog sammanföll detta med den arktiska kylan…).
Efter att Mulle blivit fångad, så blev fortfarande fällor nedfällda (utan något i) och högar uppkom, så vi förstod snabbt att han inte var ensam. Den ofångade Mulle var synnerligen ofin, som grävde upp min vår-rabatt och gjorde ett hål precis vad äppelträdets stam :/ .
Nu i veckan var fällan nere igen. Jag trodde det skulle vara som vanligt – bara en jordhög – men den gången var det fångst! Låt oss nu hoppas att det inte finns fler Mulle under min gräsmatta! Nu regnar det hela tiden, så nu kan vi inte heller skicka ut Pelle för att skrämma dom…
Fångad! Denne Mulle var lite mindre än den förra.
