Oct 15 2016

Gravid-sammanfattning

Eftersom jag hade en rätt så risig fotodokumentation på min första graviditet (länk), så hade jag stora planer på att göra detta bättre under min andra graviditet. På nätet finns det ju en hel rad folk som har tagit bilder nästanpå varje dag och gjort collage/videor. Jag tänkte att det hade ju varit rätt fräckt att ta bilder med samma kläder och samma pose varje dag (eller iaf varje vecka) och sen göra en video där man kör dessa i snabb följd. Det var idén. I praktiken är det väl bara folk som antingen har det första barnet i magen eller som av någon annan anledning har alldeles för mycket tid  som hinner med sådant :p. I slutändan blev det så att man kom på strax innan läggdags att det var alltför längesen vi fotade. “Vi kan väl göra det imorgon” var en fras som vi ofta sade om detta. Men detta med fotograferingen fick det att kännas som om graviditeten gick jättesnabbt (“ojdå, var det redan 2 veckor sen vi fotade senast? Vart tar tiden vägen”?). Vi tänkte avsluta med att ta ett foto, där jag istället för magen, håller Viktor där magen var tidigare. Problemet var att vi inte kom loss här heller, och Viktor växte ju så snabbt, så han blev snabbt för stor för att det skulle se ut som om han precis legat i magen :p .

Nåväl, det blev i alla fall lite bättre dokumentation än förra gången (2 foton/tillfälle). Här nedan är foto-samlingen. Om man klickar på bilden blir den större, annars ser jag smalare ut än vad jag var :p . Sjutton kilo plus blev det, varav det är sex kilo kvar – de blir nog de svåraste att svettas bort, men det får ta den tid det tar.

mage

 

 


Aug 21 2016

Förlossningen

Som vi hade väntat på denna förlossning! När det var en månad kvar till BF (BF var 4 augusti) så kände jag mig inte alls förberedd för vare sig förlossning eller ett barn till, men jag och Jimmy var tack och lov lediga en ganska lång tid innan så man hann komma mer och mer in i tanken och kunde släppa jobb och annat världsligt. Praktiskt att ha en förlossning i slutet av sommarsemestern 🙂 . Överhuvudtaget var det väldigt bra att ha barn i Augusti, så där bävade jag mig verkligen i onödan. Jag tyckte att Augusti kändes som den sämsta månaden och tänkte att jag skulle bli plågad av värmen, förlossningsavdelningarna skulle vara överfulla p.g.a. personalbrist på sommaren och faktumet att många föder på sommaren, etc. Men detta kom på skam och det var hur bra som helst, och som sagt, mycket skönt att vara lediga allihop ett tag innan (och värmen var inga problem tack vare den svenska sommaren 😉 ).

Nåväl, ju mer sommaren gick, desto mer började jag känna mig redo. När det falska alarmet kom i slutet av juli (p.g.a. magsjuka) så ökade beredskapsnivån ytterliggare. Vi lämnade Alfred till Päronen den 1 augusti och tänkte att det nog skulle bli snart. Omföderskor ska ju föda tidigare enligt statistiken (fast jag som jobbar med statistik vet ju att individnivå och gruppnivå är helt skilda saker) och barnmorskan på Mvc var helt säker på att han skulle komma innan BF. Samt att jag känt endel förvärkar, tappen var förkortad och det börjat öppna sig. Men inget hände och tiden gick. Man blev mentalt trött på att vara redo. När det gått en vecka över tiden så orkade jag inte vara redo mer, utan förberedde mig på 18/8, som hade varit datumet för induktion. Fredagen den 12:e var det hinnsvepning nummer 2, men jag kände inget efter den och hade inga stora förhoppningar. Vi nattsuddade med att se damfotboll mot USA och dricka alkoholfritt rose-bubbel.

På lördagsmorgonen den 13 augusti så vaknade jag vid halv 5 tiden. Kände att jag hade lite ont i magen som kom och gick. Även om jag slutat tro på “tecken” nu så blev jag lite för uppspelt för att somna, och tänkte att det var bäst att äta frukost ifall något ändå skulle dra igång. Så jag käkade en rejäl omgång gröt med banan, äpple och dadlar i. Jag hade läst att dadlar främjar oxytocin-produktionen och kan göra förlossningen lättare, så jag hade prägat i mig ett gäng sådana sockerbomber i gröten varje morgon. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte att “det här blir det sista paketet dadlar som jag köper” :p.

DSC_0509

Efter att varit uppe ett tag insåg jag att detta nog var starten, latensfasen måste ha börjat. Helt säker kunde jag inte vara – förra förlossningen startade med vattenavgång och kraftiga värkar direkt så den starten var mer tydlig. Sen har jag läst om en del som har den här typen av tidiga värkar i 2-3 dygn… Men vid 6-tiden väckte jag ändå maken och sa att Räkan kanske ändå var lite sugen på att komma ut. Maken blev stressad, gick ner och käkade och gjorde mackor och packade det sista. Vid halv 8 sa jag dock att det nog kommer dröja lite, då värkarna var ganska lätta och oregelbundna, så han kunde vila lite. Så han däckade på soffan och vaknade inte förrän jag knackade på honom på tidig eftermiddag.

DSC_0590

Under tiden satt jag på min pilatesboll då värkarna kom (pilatesbollen är mycket bra för värkarbete) eller låg i sängen och lyssnade på avslappningsövningar. Värkarna kändes men gick rätt lätt att härda ut, men jag tog någon Alvedon ändå. Någon gång stannade värkarna upp i 30 min och då blev jag lite stressad. Jag hann få i mig lunch med mycket kolhydrater. Förra förlossningen började vid midnatt och gjorde mycket ont direkt, så då blev det alldeles för lite ätande innan den förlossningen. Så denna gång tankade jag energi och åt en massa och drack mängder med juice. Började se på friidrott vid 2-tiden och ungefär samtidigt så ökar smärtan hos värkarna och jag gjorde mig beredd att ringa. Ville dock gärna se vissa saker på friidrotten först innan jag åkte in :p. Ringde till Lunds KK vid 15-tiden och sa att det började göra rejält ont och jag ville åka in sen då värkarna blivit för olidliga att klara av själv. Barnmorskan sa att jag kunde avvakta 30-60 min och se om jag klarade av det hemma, sen kunde jag ringa igen. Jag var välkommen in när jag behövde 🙂 . Då blev jag jätteglad, hade varit så orolig för att jag inte skulle få komma in i Lund eller att de tyckte att jag skulle vänta mycket längre. Efter att det gått en timme till så började det göra lite väl ont, och jag ville inte åka in då det eskalerat till infernalisk smärta, så då ringde jag KK och sa att vi var redo och åka in, och vi var så välkomna 🙂 . Jag har en hel del kompisar som har sagt att andra barnet gått så snabbt att de knappt hann in, så ville vara lite på den säkra sidan också. Fast det hade jag inte behövt oroa mig för, nu vet jag att jag inte direkt är någon raketföderska :p .

Jag hoppade in i bilen med handduk och spann i högsta hugg, men bilfärden gick bättre än förväntat. Jag mådde inte illa och fick bara två värkar (ovanligt lätta dessutom) på den ca 20 min långa bilturen. Bra det, för jag blev helt tokig av att ha värkar då man var fastspänd och inte kunde röra sig. Jag blev inskriven runt 5-tiden då jag fick ett rum och de satte ctg på magen. Både barnmorskan och undersköterskan var jättegulliga och mycket kompetenta.

Precis som förra gången kom jag dit i perfekt tid, då det inte dröjde så länge förrän värkarna började göra riktigt jäkla ont. Blev frusterad av att ha fast ctg-mojten då värkarna kom, ville verkligen inte ligga ned med begränsad rörelsefrihet då. Efter ett tag tog de bort den och jag kunde röra mig mer fritt. Jag fick en pilatesboll, värmekuddar och mackor. Jag var så nöjd att jag faktiskt kunde äta – förra gången mådde jag för illa för att få i mig något mer än bara en smoothie. Det blev faktiskt en helt kräk-fri förlossning denna gången!

DSC_0594

De ringde in narkosläkaren ganska omedelbart då jag kom (det är ju lite väntetid). Jag började med lustgas ganska direkt också, men blev lite besviken då jag mest mådde illa av det (jag hade ju haussat lustgasen kolossalt sedan förra förlossningen). Fick inte riktigt kläm på andningen i början. Runt halv 7-tiden börjar värkarna göra infernaliskt ont och jag skriker som besatt. Känns som ett stålbälte runt höfterna som skruvas åt. Fy fasiken, det gjorde ännu ondare än jag kom ihåg och jag undrar vart epiduralen tagit vägen. Jag blev nog rätt aggresiv över hur ont det gjorde och blev förbannad på de jäkla värkarna och förbannad på mig själv som inte kunde hantera det bättre. Men men, vid 7 kom äntligen narkosläkaren. Jag och den i rummet bredvid behövde epidural samtidigt, så barnmorskan hade singlat slant om vem som skulle börja och det blev jag. Min högsta vinst i spel någonsin ;). Tog lite tid med epiduralen då den kom fel först, men till slut var den på plats i mig, denna fantastiska uppfinning vars uppfinnare borde få nobelpris. Epiduralen tog ännu bättre nu än vad jag kommer ihåg sen förra gången. All smärta försvann och denna gången kände jag nog mer av morfinet också så jag blev härligt chillad. En riktig kontrast mot hur det var innan jag fick den.

DSC_0600

DSC_0597

Epidural chill gånger två

Tack vare epiduralen fick jag 1,5 timmes välbehövlig vila. De hade laddat med värkstimulerande, men det behövdes då VERKLIGEN inte, för då det väl börjar göra ont igen, så gör det riktigt ont. En annan typ av ont än innan, nu är det av typen tryck nedåt. Jag får panik över hur ont det gör och hur täta värkarna är, hinner knappt vila. Nu har jag dock fått bättre tjing på lustgasen, men jag tar det ändå betydligt lugnare med lustgasen än förra gången, då jag tok-överdoserade. Nu är jag medveten på ett annat sätt, förra gången var hela förlossningen en total dimma och jag kände mig riktigt packad av lustgasen. Men jag höll mig uppe och gick, då det som sagt inte alls kändes bra att ligga ner.

DSC_0602

Slutet på förlossningen var nog smärtsammare än förra gången (eller så kom jag helt enkelt inte ihåg hur stark smärtan var förra gången :p), men de smärtintensiva delarna var mycket kortare denna gången, plus att jag var mycket mer utvilad denna gång. Det gör riktigt ont i ca 1.5-2h då öppningsgraden går från 5 till 10 cm (en process som tog 7h förra gången…) och det blir endel avgrundsvrål. Då denna nya smärtfas börjar är det skiftbyte. Även här är det jättebra personal, denna gången är barnmorskan en lite äldre trygg norrländsk kvinna. Blir helt paff då hon efter dessa 2 h säger att det har gått till 10cm och det är dags att pusha ut lillen (vid 10 cm förra förlossningen så hade jag 4 timmar till kvar till den fasen då Alfred inte ville åka ner). Push-fasen kändes klurigare och ondare än förra gången, och tog längre tid (30 min vs 12 min). Kanske inte så konstigt då det var en så stor bebis. Men men, han kom ut tillslut. Upp på magen kom en gallskrikande bebis (så mycket skrek inte Alfred, han var mer betagen). Jag lade honom på bröstet och sa hej och  frågade vad han var för filur. Moderkakan kom ut smidigt och smärtfritt. Förra förlossningen gick inte den delen lika bra – då gjorde det skitont då de försökte trycka ut den och jag blödde mycket mer då och sen blev inlagd. Lillen käkade på i timtals, och jag var vid medvetande och mådde helt ok. Kunde käka upp all mat på brickan och drack kopiösa mängder. Jag var så törstig! Förra gången var jag i en dimma och orkade vare sig dricka eller äta. Nu var jag så glad att jag denna gången var vid mycket bättre medvetande, kunde ta in allt, och kunde checka in på familjeBB som man ju kan göra vid en normal förlossning. Men klart att man var trött, klockan tickade på då man skulle ligga för observation och personalen var nog rätt upptagen på annat håll (hörde avgrundsvrål från rummet bredvid och jag tänkte att det var jäkligt skönt att vara förbi den fasen), så vi checkade inte in på familjeBB förrän vid 5-tiden, d.v.s. ett dygn efter jag vaknade. Jimmy körde mig på rullstol i kulverten, även om jag kände att jag egentligen hade kunnat gå :p .

DSC_0606

DSC_0623

DSC03938

Så sammanfattningsvis så var detta en mycket bättre förlossning än den förra. Jag skulle inte gå så långt i fantastiska ordalag som en del personer beskriver förlossningar, då det ju faktiskt gör jäkligt ont. Men det var så skönt att denna gången vara medveten på ett helt annat sätt och att det gick så mycket smidigare nu. Mycket bättre kontroll över det hela. Förra gången gjordes en hel del fel tyvärr, men denna gången kändes det som allt sköttes prickfritt. Tiden med riktig smärta var också mycket kortare. Jag blev nog inskriven vid samma smärtgrad som förra gången, men nu var jag inne på förlossningen 6 timmar innan han kom ut, och förra gången var det 18 timmar (plus då en hel del eftervård den gången med blodförlust etc). Förra gången blev jag lättad då det var klart för att jag faktiskt överlevde :p , nu hade jag inga sådana tankar. Vi kunde ta tillvara på den första stunden och de första dagarna på ett annat sätt. Jag har också mått bra efteråt, det har inte varit mycket smärta, förutom att eftervärkarna var betydligt mer uttalade nu. Och man känner att man har mer koll på läget – det blir ju inte så livsomvälvande att få andra som det var att få den första, nu är det mest bara en kul bonus till familjen.


Aug 13 2016

Mvc-besök igen

Mvc besöken duggar tätt nu, fast ganska så snart blir de av med mig då man ju är förlossningsavdelningens problem då man gått så långt. Men det var bra att se att Räkan verkade må bra och att magen inte växt sen den mättes senast (för 3 dagar sen). Är lite skraj för en stor bebis nu då man är överjäst! Ett nytt hinnsvepningsförsök gjordes, får se hur det går.

Efter detta så hängde vi i Stadsparken och åt sallad.

7646146862435563670-account_id=1-2

Åkte hem och körde det obligatoriska eftermiddagsdäckandet. Vi har blivit som ett riktigt pensionärspar nu då vi inte har barn hemma, då vi alltid kör zzzzzzzzzzzzzzzz på eftermiddagen (Jimmy i soffan, jag i sängen).

DSC_0502


Aug 11 2016

Vecka 42

Då är jag gravid i vecka 42, vilket jag aldrig varit förut. Hade inte trott att det skulle gå så långt! Man blir mentalt trött av att vara redo hela tiden, så nu har jag lite gett upp tanken på att det “nog blir snart” och förlikat mig med att det kan bli induktion i 42+0. Lättare så. Tids nog ska vår lille Skalman komma ut…

download

Chillar i lugn och ro i 37 graders värme

Nåväl, imorgon har jag tid för en ny hinnsvepning, och funkar inte den så har Mvc gjort sitt och det är dags att ta kontakt med förlossningsavdelningen på sjukhuset för tätare undersökningar och ev. induktion.

Idag blir det långpromenad i Dalby Söderskog samt uppläggning av gardiner. Man får nog klä på sig lite då det är lite kyligt (vilket jag är såååå tacksam över, att gå över tiden så mycket i 30 graders värme hade varit en helt annan historia…).

 


Aug 10 2016

SegRäkan

Igår var jag på Mvc och gjorde hinnsvepning. Fast än så länge verkar Räkan inte bry sig om det :p . Imorgon börjar graviditetsvecka 42… Jag hoppas att han är lika chillad sen då han väl kommit ut.  Efter Mvc så käkade vi nomnom-lunch på Ihsiri igen.

DSC_0494

Sen inhandlade vi en ny kontorsstol, och kvällen avslutades av att se filmen Nightcrawler. Mycket bra film, men man blev rätt stressad och fick avsmak av att se filmen, så kanske skrämde stresshormonerna Räkan :p . Får bli romantisk komedi ikväll istället, hehe.

Hinnsvepning kan ta upp till 2 dygn innan den ger effekt, men jag var ändå rätt så irriterad då jag vaknade och inget hade hänt :p . Sen satte jag mig för att se OS-sammandraget kl 8. Då blev jag ännu mer irriterad – jäkla tv3! De säger ju hur allt går med en gång i introt – de kunde ju ha låtit en kolla själv t.ex. de två minuter som simningen tar istället för att köra en spoiler, eller tror de att alla är uppe mitt i natten och kollar live :p? Lite PMS varning på en nu då man är så överjäst, hehe.

Well, dags att kolla igenom dagens att-göra lista! En tur till tippen och lite trädgårdsfix står bl.a. på listan. Blir jag helt överjäst så kommer vi (dvs Jimmy) t.o.m. hinna sy upp gardinerna (det var ju bara något år sen vi satte upp dom)! Alltid nåt.

 


Aug 9 2016

Rapport i vecka 40+5

Tji fick jag (och barnmorskan) att jag inte skulle gå över tiden denna gång… Vi åkte upp till Päronen och lämnade Alfred på kvällen måndagen den 1 Augusti. Sen har vi haft en del dagar för oss själva. Man har ju jättemycket tid då man varken har barn eller jobb – det känns som man är i ett annat liv helt plötsligt. Vi har saknat vårt lille bustroll, men samtidigt får jag medge att det varit skönt att vila ut ordentligt – det har krävts en lång tids vila för att känna sig utvilad igen (magsjukan tog endel, plus allmän trötthet). Alfred har det fint hos päronen, han håller dom igång (bl.a. genom brottning). Vi har även rättfärdigat vår ensamma tid genom att fixa med huset (vi har en låååång to do list där, även om man blir överburen kommer det att finnas kvar saker på listan…). På kvällarna har vi sett på film, då vi inte lär kunna göra det på ett tag sen. Jag har även hunnit läsa lite böcker, samt göra klart fotoboken för 2015 – ett projekt som jag legat efter med. Jag har planterat om blommor, och sorterat en del skåp, lådor och förråd. Det behövdes och jag har hittat en hel del saker som jag undrat vart de höll hus. Mitt problem är att jag antingen 1) kommer på nya helsmarta ställen där en viss sak ska ligga. Tyvärr glömmer jag ofta dessa smarta ideer sen och sakerna förblir liggande på ett ställe som jag glömt bort, eller så 2) stör jag mig på alla saker som ligger framme och slänger in dom i närmsta låda och sen glömmer jag bort dom. Gaaaah! På så sätt har maken det lite lättare eftersom han varken tänker ut smarta ställen som han glömmer bort eller lägger undan saker som ligger framme :p (nu var jag lite elak, fy på mig 😉 ).

Jimmy har varit flitig och fixat med vårt utomhusförråd (ett stort projekt…) där han har fixat strömmen (som har varit ur funktion i ett år), sorterat och organiserat samt satt upp nya hyllor. Vi har kommit iväg med sopor till tippen och, precis som innan den förra förlossningen, har vi fått en lack-skada på bilen.

Vissa dagar har jag en del förvärkar och sammandragningar och tänker att kanske, kanske, medan det andra dagar inte känns någonting. Men nu känns det som att det inte kommer hända något på en hel evighet… En hel del av dagarna har jag sovit middag, om det skulle börja på natten vilket jag är säker på att det kommer göra (såvida man inte blir inducerad). Humöret är gott trots att Räkan dröjer. Hoppas bara inte han dröjer för länge – jag vill att vi ska hinna ha lite tid ihop alla i den nya familjen innan Alfred börjar på förskolan igen (ny grupp – storbarnsgruppen). Jag har inga krämpor så att jag känner mig stressad för den sakens skull. Nu då magen har sjunkit ner så går det lättare att andas och jag känner mig inte klumpig – jag kan göra nästan på allt som jag kan i vanliga fall (tex ta på mig skorna). Och eftersom det inte är högsommarvärme så blir jag inte värmestressad.

Jag gör lite små ”husmorstips” för förlossningsstart, men inget extremt. Någon ananas och en hel del dadlar har slunkit ner, hallonbladste har druckits, det har blivit någon långpromenad, och trappor går jag ju i naturligt varje dag i vårt 2-planshus. Men Räkan verkar ta det rätt så lugnt. Jag får hoppas att förvärkar och sammandragningar som kommer ibland gör att förlossningen blir lättare. Jag är laddad för en förlossning – bring it on with the pain!! Samtidigt så kommer man nu ihåg hur jäkla ont det gör, något man var lyckligt omedveten om förra gången :p. Känns som man går omkring med en tidsinställd bomb, haha!

Idag ska jag få en hinnsvepning på mvc, ser fram emot det och hoppas att något händer, men har inte alltför höga förhoppningar…

Lite bilder

DSC_0468

Bakade krusbärspaj till maken för att muntra upp honom efter att han åsamkade bilen en lackskada

DSC_0470

Vår första egenodlade tomat mognade. Den skulle egentligen ha varit Alfreds, men nu fick jag ta den innan den blev övermogen

DSC_0472

Vädret har varit lite sådär, så det har inte blivit så mycket utomhushäng. Under en fin eftermiddag passade vi dock på att dricka lite alkoholfritt bubbel.

DSC_0481

Vädret har stimulerat flitighet. Jimmy har fixat mycket med förrådet, och nu finns det gott om plats för honom att sitta och mecka. Han har fått en liten man-cave, haha!


Jul 30 2016

Falskt alarm

Jag trodde att förlossningen var på G härom dagen (torsdags), då jag plötsligt mådde riktigt risigt och fick massor med förvärkar. Eftersom Räkan inte rörde sig så mycket och jag inte kunde behålla något som jag åt eller drack så åkte jag in till förlossningen för en koll. Fick ett extra ultraljud på köpet, där man såg att Räkan mådde bra 🙂 . CTGn visade många sammandragningar och läkaren sa att tappen var förkortad och att jag börjat öppna mig lite, men att det var för tidigt för att stanna, men kanske det kom igång rejält senare under dagen. Jag blev lite matt, för jag var så trött efter denna kräk-natt så jag undrade hur att jag skulle orka med en förlossning i så fall :p . Och jag var så törstig! Vågade inte dricka något timmen innan vi åkte till KK eftersom allt kom upp, och jag ju behövde åka bil. Jag förstår hur folk som är vilse i öknen känner sig – jag hallucinerade om att få dricka ett stort glas med isvatten.

Vi frågade Alfred om han ville vara hos en kompis då vi var på KK, men han ville åka med mamma och pappa. Han blev lite besviken då vi sa att han inte fick följa med in, men han förstod. Så Jimmy och Alfred fikade istället.

image0000001

Vi tänkte att nu kunde det ju bli jättebråttom snart! Jimmy körde Alfred till kusin Ann och Mimmi. Så nu var det dags för den första övernattningen själv hos en kompis för Alfred. Han tyckte det skulle bli spännande och satt med sin Marsupilami-nalle i famnen hela bilturen. Jag vilade lite, och sen så *poff* försvann allt som liknade en förlossningsstart :p . Lite snopet. Men jag behövde verkligen vila, jag var sååå trött. Det gick fint för Alfred att sova över, och dagen efter åkte han till päronen där han är nu. Alla förlossnings-känningar var fortfarande helt borta :p . På så sätt var det klarare när det startade förra gången med vattenavgång och *##& onda värkar med en gång. Och då jag kollade vidare på internet så kan man tydligen som omföderska gå omkring i denna fasen i allt från timmar till veckor… Lurad! Men samtidigt bra att man fick upp beredskapen. Så nu känns det verkligen inte som något är på G på ett tag (kommer säkerligen gå över tiden även denna gång). Och jag saknar min lille skrutt så mycket!

 


Jul 20 2016

Färdigjäst

I förra veckan så blev Räkan färdigjäst (37+0). Imorgon är det vecka 39 (38+0). Så här ser magen ut nu:

DSC_0419

Alfred föddes i vecka 40+4, så det är ett tag kvar om det ska bli en likartad graviditetslängd igen. Dock tror jag att Räkan kommer lite tidigare, runt månadsskiftet tippar jag på. Fast sådana gissningar kan man ju ha hur fel som helst på, jag gissade ju över en vecka fel på Alfred. Jag hoppas det dröjer lite grann till, för jag vill hinna chilla mer och göra roliga semesteraktiviteter med min familj. Rätt bra timing ändå att få barn i semestertider, då man kan vara hemma allihop innan och man hinner chilla lite, och även kan vara hemma ett tag efteråt. Denna åsikt kan dock helt ändra sig om det kommer en värmebölja :p . Så här långt är jag mycket nöjd med sommarvädret,hehe, men då det har varit varmt har det ändå varit lättare att hantera än förra gången, även om jag är i senare graviditetsveckor under sommaren denna gången. Det kan bero på att jag inte väger lika mycket denna gången – hade lite lägre startvikt, lite mindre viktökning, äter bättre och har än så länge inte bundit vatten. Det är rätt skönt, för de kilona gör ändå skillnad (men jag vill inte vara vikthysterisk gravid – man ska gå upp det man behöver) . Öht är värdena bättre denna gången, blodtryck, blodsocker, Hb, vikt etc – även om de låg inom normalen förra gången också. Och jag känner mig smidigare. Så det blir inte sämre för att man är 4 år äldre 🙂 .Och denna gång räknas man väl som “äldre”, även om jag ju känner hur många som helst som fått barn vid 35 års ålder eller mer. Och denna gång har jag inte alls känt samma oro som förra gången – har helt enkelt varken orkat eller hunnit oroat mig då det varit en sån intensiv period i livet i övrigt :p . Fast jag oroar mig endel för att jag inte ska få plats på sjukhuset, jäkla region Skåne!

Det ända som är jobbigare denna gången är att man är lite segare, vilket definitivt beror på att man inte kan chilla som förra gången då man har en überenergisk liten 3,5 åring. Men man vill ju ha sitt lilla toktroll hos sig, även om man blir lite trött 🙂 .

 


Jul 5 2016

Förberedelser

Slutligen så har vi påbörjat förberedelserna för Räkans ankomst. Alfred hjälper till att montera spjälsängen. Skönt att ha börjat fixa lite i alla fall, det är tur att man har en semester innan nedkomst (antar jag!). Då är planen att hinna fixa, göra mycket kul med Alfred, träffa kompisar och att varva ner. Igår jobbade jag min sista dag, så det är förhoppningsvis starten på nedvarvandet. Det känns lite konstigt att lämna jobbet, och nu kommer jag antagligen aldrig komma tillbaks till mitt gamla kontor igen heller (avdelningen planerar att flytta till en annan del av Lund tills jag kommer tillbaks).

DSC_0276

DSC_0279

 


Jun 27 2016

Magfoto i vecka 35

Vi lyckades få till att ta magfoto idag, i vecka 35. Denna gången var Alfred mer villig att delta! Så det blev inte så mycket av de vanliga magfotona, men vi fick ju lite foton av oss ihop 🙂 .

IMG_3844

IMG_3826

IMG_3849