Jag trodde att förlossningen var på G härom dagen (torsdags), då jag plötsligt mådde riktigt risigt och fick massor med förvärkar. Eftersom Räkan inte rörde sig så mycket och jag inte kunde behålla något som jag åt eller drack så åkte jag in till förlossningen för en koll. Fick ett extra ultraljud på köpet, där man såg att Räkan mådde bra 🙂 . CTGn visade många sammandragningar och läkaren sa att tappen var förkortad och att jag börjat öppna mig lite, men att det var för tidigt för att stanna, men kanske det kom igång rejält senare under dagen. Jag blev lite matt, för jag var så trött efter denna kräk-natt så jag undrade hur att jag skulle orka med en förlossning i så fall :p . Och jag var så törstig! Vågade inte dricka något timmen innan vi åkte till KK eftersom allt kom upp, och jag ju behövde åka bil. Jag förstår hur folk som är vilse i öknen känner sig – jag hallucinerade om att få dricka ett stort glas med isvatten.
Vi frågade Alfred om han ville vara hos en kompis då vi var på KK, men han ville åka med mamma och pappa. Han blev lite besviken då vi sa att han inte fick följa med in, men han förstod. Så Jimmy och Alfred fikade istället.
Vi tänkte att nu kunde det ju bli jättebråttom snart! Jimmy körde Alfred till kusin Ann och Mimmi. Så nu var det dags för den första övernattningen själv hos en kompis för Alfred. Han tyckte det skulle bli spännande och satt med sin Marsupilami-nalle i famnen hela bilturen. Jag vilade lite, och sen så *poff* försvann allt som liknade en förlossningsstart :p . Lite snopet. Men jag behövde verkligen vila, jag var sååå trött. Det gick fint för Alfred att sova över, och dagen efter åkte han till päronen där han är nu. Alla förlossnings-känningar var fortfarande helt borta :p . På så sätt var det klarare när det startade förra gången med vattenavgång och *##& onda värkar med en gång. Och då jag kollade vidare på internet så kan man tydligen som omföderska gå omkring i denna fasen i allt från timmar till veckor… Lurad! Men samtidigt bra att man fick upp beredskapen. Så nu känns det verkligen inte som något är på G på ett tag (kommer säkerligen gå över tiden även denna gång). Och jag saknar min lille skrutt så mycket!
Så spännande! Dock trist att det var falskt alarm (eller skönt beroende på hur man ser det) .
Jag spydde också en massa bl.a. I bilen men vi hade en påse med oss ?
Fick päronsaft på BB, den kom upp snabbt så kommer alltid förknippa päromsaft med förlossning ?
Jo, nu kom man lite mer in i känslan att det är dags snart! Han fick gärna komma ut nu dessa 3 dagar då Alfred var borta så det blir lättare med logistiken, men icke… Nu har vi två dagars planerade aktiviteter med Alfred hos oss, så nu får han gärna vänta att komma ut tills vi har lämnat honom hos päronen igen…
Påse i bilen är ett måste! Ja, vissa saker man har ätit/druckit förknippar man starkt med illamående (som halloumi för mig sen en kräksjuka…), fast för Alfreds förlossning spydde jag inte förrän en bit in i förlossningen då jag fått lustgas, så det är lite dimmiga minnen… (ah lustgasen! snart min igen!! :D)