I måndags begav vi oss iväg till en by för att samla prover för kontrollgruppen. 5h i trång minibuss och läskiga vägar, brr! Dock fina omgivningar. 
Till slut kom vi till byn, som såg ut som världens ände.
Massa ödehus. Till slut hittade vi några hundar och sen några människor. Det visade sig att läkaren inte alls hade raggat försökspersoner som han hade lovat, så vi var alla väldigt less, men beslutade oss tillslut för att stanna. Tur det, dels ville jag ha proverna och dels gillade jag inte tanken på att åka samma väg hem direkt i mörker. Men samplingen gick bra! 2 dagar senare åkte vi tillbaks till byn vi var i tidigare. Efter att ha levt väldigt primitivt i ödebyn, så känns detta som ett lyxhotell i en storstad – och en dusch, jippi! Hemfärden var jobbig den med. Chaffören trodde att motorn kokat då vi var miltals från civilisationen, i en sandstorm och utan mobiltäckning. Lyckligtvis var det inte så, pust!