När man hissade champagneglasen på nyårsafton så kändes 2012 som ett spännande och oförutsägbart år. Största anledningen till detta var påbörjandet av projekt bebis. Detta var både spännande och läskigt, man visste inte alls hur det skulle gå eller kännas.
En fredag i början av februari så gjorde jag ett graviditetstest – mest för att konfirmera att jag kunde äta sushi och dricka vin på kvällen. Hade varit vansinnigt sjuk i halsont veckan innan så fokus var på andra krämpor än eventuella graviditetssymptom och min kropp kändes som en mycket ogästvänlig miljö. Så vi blev lite chockerade då det visade positivt… Enligt uträkning skulle beräknad förlossning vara 18 oktober, samma datum som två senare ultraljudsmätningar visade på. Så jag hade alltså nästan samma gravvecka som vecka på året, praktiskt då jag annars aldrig håller koll på vilken vecka på året det är, gravveckorna hade jag dock stenkoll på.
Första ultraljudet var i mitten av April (gravvecka 14), då vi gjorde Kub/nupptest. Eftersom jag inte fyllt 33 fick jag inte göra detta inom region Skåne, så vi gjorde det privat istället. Jag var helt galet nervös innan ultraljudet, hade tyvärr läst alldeles för mycket på familjeliv och fått nojjor att man skulle få se ett dött foster, inget foster alls eller få riktigt dåliga resultat på kub/nupp-testet (tips: läs inte för mkt på familjeliv som gravid…eller som förälder för den delen). Så jag sov ingenting natten innan, trots att jag visste att risken för ovanstående var låg. Så jag blev mycket lättad då det kom upp en bild på en väldigt aktiv liten räka (7cm lång) på skärmen. Och resultaten på testet blev bra.
Andra ultraljudet (rutinultraljud) var i maj, i gravvecka 19. Allt såg fint ut och vi fick veta att det var en liten kille därinne, precis som jag trodde (kallat den i magen för ”han” och ”Greggan” ändå sen jag fick veta att det bodde någon därinne, ”kände på mig” att det var av den sorten) och hoppades på 🙂 !
Sista ultraljudet var i vecka 35, där födelsevikten beräknades till 3500g, och att han skulle vara ganska kort (lårbenet 10% kortare än medel). Såhär i efterhand stämde det inte så bra, visserligen poppade han ut 5 dagar efter beräknat datum, men det var rätt så stor skillnad ändå.
Själv mådde jag fint under graviditeten, förutom lite sömnproblem och att jag var vansinnigt värmekänslig. Tyckte verkligen om att vara gravid – det var en så mysig och spännande tid.
Och på kvällen i vecka 40+2 aviserade han sin ankomst, och kom slutligen ut i 40+4, den 23 oktober. 3930 g och 53 cm lång med en stor kalufs. Greggan hade blivit en Alfred!
Alfred och jag under hans första levnadsdygn.
Resten av året så anpassade vi oss till den nya situationen. Tycker det är himla skoj att vara hemma med Alfred, mycket roligare än jag trodde! Och (peppar peppar…) faktiskt inte alls så jobbigt som jag trodde heller. Och så mycket kärlek♥!
Så 2012 kretsade mycket kring Greggan/Alfred, men vi hann även med att jobba och resa. Jobbet ändrade karaktär under året, från att tyckt det varit skittråkigt i slutet av 2011/början av 2012 (p.g.a mkt undervisning och administration) fick jag sen mycket roligare arbetsuppgifter (antagligen p.g.a att mina dagar var räknade och jag behövde fokusera på saker som jag är mer specialiserad på) i mitten av året. Kände inte alls av någon trög graviditetshjärna utan kände mig helskärpt och jobbet var jättekul. Lärde mig massor och fick producerat en hel del. Sen kom dock amningshjärnan så nu känns jobbet och skärpan långt borta. Naturligtvis kom drösvis med viktiga arbetsuppgifter i slutet av september/början av oktober, men tack vare att Alfred inte hade så bråttom ut hann jag med allt. Höll ångan uppe till slutet alltså. Men kände mig ändå utvilad i mitten av oktober eftersom jag jobbade hemma en hel del i slutet, det besparade energi.
Då det gäller resor utomlands så var vi i New York i April, sen så var jag i England (Leeds) och Bressanone (Italien) på jobbresor.
New York sett från Staten Island färjan.
Bressanone i Dolomiterna. Vacker ort men ack så varmt det var…
Hade tänkt åka på cykelsemester i Toscana i Augusti, men det blev reviderat till en cykelsemester i sydvästra Skåne (med middag och övernattning på Ängavallen och Skanörs gästgifveri). Den var nog så trevlig, även om vädret kanske inte riktigt var samma som i Toscana (nog tur det med tanke på min bisarra värmekänslighet).
Här tyckte jag att jag såg jätte-gravid ut. Såhär i efterhand – nej…
Lite fler lokala övernattningar blev det. Vi var på en Österlen-tur under en fin vårhelg i mars, vilken inkluderade Stenshuvud, Sandhammaren, Ales stenar och Hammenhögs gästis.
Under min födelsedagshelg var vi på miniweekend på Farbror Elofs skafferi i Billeberga.
Med jobbet var jag även på Ystad Saltsjöbad på internat.
På sommaren åkte vi på bilsemester i Sverige, där vi hälsade på Jimmys släkt och även turistade lite då vi var en dag på spahotell i Västervik och en dag i en mysig stuga i Dalarna.
Ja det har varit ett händelserikt år.
Gamle
Verkligen!