Idag deltog Alfred och jag i Vårruset. Det var iofs varken “vår” eller “rus”, men ändå :p . Vi var mest med för att det var en social grej då jag var med i ett lag och man då får picknick ihop efteråt. Annars är jag bara med i löpartävlingar om man har möjlighet att springa sig helt slutkörd. Har inte börjat springa än efter förlossningen, hade kanske kunnat det men jag fortsätter med barnvagnspromenaderna ett tag till. Men jag får medge att jag blir avis då jag ser folk som springer. Under själva vårruset gick jag i makligt tempo ihop med en kompis, men på väg hem därifrån blev Alfred rejält missnöjd (och det blev jefvligt kallt), så nog fick jag rusat idag ändå – säkerligen personligt rekord i barnvagnspromenadstempo :p .
Alfred laddar för Vårruset. Han var en av de få killarna som var med – det fanns några deltagare till i likartad ålder så statistiskt sett borde det vara några grabbar till. Han uppskattade dock inte Vårruset så mycket. Jag tror att han kommer gilla löpartävlingar mycket bättre om han själv får springa. Väl hemma så blev han på bättre humör och kröp runt som en tok – tilltaget att vara med på Vårruset hade berövat honom på 4 timmar som han hade kunnat använda till att krypa :p.