Sömn, detta omtalade ämne bland småbarnsföräldrar… Alfred har inte varit världens enklaste unge med sömn, men å andra sidan tror jag att det finns betydligt svårare ongar också. Som jag brukar nämna så är han en liten nattuggla, som sover från 10-11-12 på kvällen till 9-10 tiden på morgonen. Själv är jag en kvällstrött morgonmänniska, så detta stämmer inte så bra ihop med min dygnsrytm. Men jag har fått anpassa mig så nu sover jag på samma tider, men jag saknar att vara uppe tidigt på morgonen – dagens skönaste stund.
Han är oftast inte så villig att sova. En gång testade vi den omtalade femminutersmetoden, men det var fruktansvärt – riktiga ångestskrik där han skrek så han tappade luften och tårarna sprutade. Metoden må funka, men är nog inte så passande i separationsångest-åldern och inget för oss. Så nu lägger vi oss och läser i sängen då han börjar bli seg, så får han tjoa runt i spjälsängen tills han somnar. Har funkat bra än så länge (jinx…). Sen käkar han några gånger på nätterna och då har jag inte sinnesnärvaro att sätta ner honom i spjälsängen igen. Han ska tvunget ligga tvärs över hela sängen och kloss intill mig och jisses vad han rör på sig = en del uppvak.
Inatt hade jag dock sinnesnärvaro att sätta ner honom i spjälsängen efter nattamning, vilket resulterade att han vaknade till och sprang runt i spjälsängen klockan 4…Ok, de som klagar på att deras ungar vaknar übertidigt har nog rätt, det är ändå jobbigast :p .
