Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blev jag utskrattad då jag frågade om man kunde gå till Walmart. Jag tyckte dock att källan till informationen att man inte kunde gå dit kändes aningen opålitlig. Jag är fruktansvärt fördomsfull, men en överviktig donna som heter Destiny och talar rejäl sydstatsdialekt känns kanske inte som någon som promenerar en massa. Sagt och gjort, jag gav mig ut på en promenad. Och visst tusan kunde man gå till Walmart! Det låg inte runt husknuten, men ca 1.5 km bort. Jag brukar ju gå t&r till Västra hamnen (8km) för att handla :p .
Walmart var ju inget trevligt ställe. Det såg ut som en lagerlokal och det var mycket skräp som såldes. Som stora tunnor med cheeseballs, läsk i alla möjliga neonfärger, 573 sorters chips. Etc. Billigt och inga kvalitetsvaror (som ju verkar vara deras koncept, och uppenbarligen går det bra).
Folket där såg farliga ut, jäkligt mkt tattisar och gangsta style, alternativt så var de rejält överviktiga. Jag kände mig jäkligt udda där, fast jag smälte in lite då jag hade träningsoverallsbrallor 😉 . Utanför satt hemlösa och bad om pengar. Hu, blev illa berörd då jag såg några småttingar i Alfreds ålder där – det finns så många barn här i världen som växer upp med rätt så dåliga förutsättningar 🙁 . Jäpp, jag har blivit lite blödig och man blir ännu mer blödig då man är långt borta från lillen.
På hela tiden som jag i NC så såg jag inte en enda männsika som var ute och gick. Däremot såg jag en som cyklade. Han hade på sig en sydstatströja och viftade med en “Vote for Ron Paul 2012”-skylt (varför???).