De senaste veckorna har vi vant Alfred att somna själv. Innan har han inte velat att nattaren (oftast Jimmy) ska lämna sängen, men det började bli ohållbart med så långa nattningar, och maken somnade alltid själv och blev helt groggy då jag väckte honom. Så vi lämnar honom nu efter sagoläsningen och sitter utanför hans rum och läser själva. I början tyckte han att det var jätteläskigt, och ville som synes skydda sig mot monsterna:
Men nu så går det bättre och bättre. Han är dock duktig på att prokrastinera. Boken om Alfons som ska lägga sig är en light-version jämfört med Alfred – han ska på toa, är hungrig, törstig, och mycket kramig. Men han är inte rädd längre och accepterar läget. Och nu har han ju även sovit borta själv hos en kompis 🙂