En dag i förra veckan så gick vi en runda efter förskolan. Det är en bra grej att göra – man kommer ut, det är mindre gnabb än då kidsen är inomhus, och de blir lite gladare och tröttare. Men man gör det alltför sällan.
Jag sa till Alfred att vi kunde se om vi hittade några fina blommor att plocka. Jag försöker uppmuntra Alfred att reflektera över hur vackra saker kan vara, som t.ex. blommor. Det går ganska bra, t.ex så är han så stolt över den fina buketten som han och nästkusinerna plockade till Eva tidigare (“den finaste buketten nånsin”). Vi hittade en ensam vallmo som stod vid lekplatsen, som jag frågade om han ville plocka. Han såg att det fanns outslagna blommor bredvid den. Då sa han “Nej, jag vill inte plocka den, för den är ensam nu, så jag vill vänta tills blommans mamma och pappa kommit (dvs de outslagna blomorna) så de kan vara med isåfall”. Sen har han frågat mig efter förskolan om vi kan gå till lekplatsen och se om vallmon fått sin mamma och pappa. Tyvärr så visade det sig att den inte har fått det och vallmons blad har blommat över och blåst bort 🙁 .
Sen gick vi på järnvägsspåret, där Alfred sprang rusher som jag tog tiden på.
Sen gick vi till en lekplats. Viktor hade vaknat då och ville vara med han också.
