….hade varit väldigt bra att vara. Tyvärr är det ibland en viss diskrepans mellan vad man vill vara och vad man är, iallafall då det gäller hur nyttig man är. Så för att balansera alla onyttigheter (bl.a. alldeles för mycket choklad) som intagits på sistone så var det ikväll dags för kålrot med vitlöksdip. Väldigt nyttigt! Jimmy introducerade mig för denna matvara – tydligen serveras kålrot flitigt i skolan i norrland. Det har jag aldrig sett i en skollunch i skåneland (stort statistiskt underlag här..), så tror att den första gången jag introducerades för denna matvara var då jag ville tjäna lite extra pengar i gymnasiet och jobbade med att ”hacka rabbor” (som det heter på skånska). Då stod man vid ett rullande band där det kom upp en massa kålrötter, och man hade en (vass) kniv och skärbräda, och skulle hacka bort topparna och ruttna delar. Dock så tyckte chefens 80-åriga far att bandet gick lite långsamt, så han skruvade upp det gradvis under dagen, så tillslut gick det väldigt snabbt. Detta var innan min matlagnings”karriär” börjat så jag var rätt ovan vid knivar, och märkte dessutom att alla kolleger hade plåster på fingrarna. Så jag jobbade bara med detta en dag. Men kålrötter är goda att äta. Fast då får Jimmy skiva upp dom. Jag blandar till dippen istället.
Kvällens snacks. Nu ska vi se på ”Mannen som talar med hundar”. Maya har satt sig tillrätta för att spana.
Fast rabbemos har man väl fått lite då och då i skolan? 🙂
Hrm, har inget minne alls av att fått rabbemos i skolan – konstigt egentligen då jag vuxit upp i en trakt med mkt lantbruk!