Idag känner jag mig bättre och har därmed kommit upp ur sängen – igår sov jag nästan hela dagen. Var hos läkaren där det konstaterades att det var ett virus som jävlades med mig, därav ingen penicillin eller annan medicin, utan bara att vänta på att bli bättre.
Bättre känner jag mig som sagt, och därmed i mellanläget där jag är för sjuk för att gå till jobbet och för frisk för att bara sova, spela dator och glo på tv som ett kolli. Detta mellanläge framkallar alltid en ganska stor rastlöshet, så jag har spenderat dagen alternerande med att jobba hemma och städa hela lägenheten. Dessutom lyckades jag hitta en tvätt-tid samma eftermiddag, något som aldrig hänt de 4 åren vi har bott här…
Denna rastlöshet fick mig att ytterligare en gång konstatera att vara hemmafru är inget för mig. Dock hade jag säkert varit en helt OK hemmafru – jag gillar ju att laga mat och hålla det rent och städat – men jag blir helt rastlös av att vara själv i lägenheten. Är maken hemma så kan jag dock relaxa bättre, han inte är den som springer omkring och städar och fixar hela tiden så som jag gör.
