Huga, nu är stressfaktorn ganska så hög. Men har hållit den hyggligt i schack genom att göra lite mentalt vilseledande grejjor på kvällarna – matlagning, vin och film igår, lokalkollande (nog hittat en OK lokal 🙂 ) och fika på Sorl (mumsmums) och snabbpromenad i det kalla vädret idag.
Anledningen till min stress är bl.a. att det är dags för s.k. slutseminarie imorgon. På avdelningen kallas det även slaktseminarie, ja ni förstår nog varför… Jag tror att de flesta har det någon månad innan disputationen, då de skrivit klart/nästan skrivit klart sin avhandling. Jag tyckte det var smart att ha det redan ett halvår innan, så jag kunde få feedback innan jag skrev kappan till avhandlingen. Fast just nu tycker jag det nog hade varit bättre att haft det då man hunnit skriva och läsa intensivt om sitt ämne i ett antal extra månader… Så imorgon ska alltså en opponent (+övriga frivilliga) under en timme ställa kritiska frågor om det jag pysslat med de senaste fyra åren. Lääängtar till soffa+vin imorgon kväll…
Att man är lite uppskruvad i förväg är ett gott tecken. Det betyder att man är inställd på att göra en insats utöver det vanliga.
Päronet
Jo i och för sig är det så, men det är rätt jobbigt att gå runt och vara uppskruvad…