Så är det bara en vecka kvar dagen som innan, då jag började för snart 4 år sen, kändes vääääldigt avlägsen. För fyra år sen kändes det helt otänkbart att jag skulle kunna stå framme i en sal i 2-3 timmar och inför kollegor, släkt och vänner svara på en massa ingående frågor om det man har jobbat med de senaste 4 åren. Men nu känns det helt ok, om än nervöst, så nog har man utvecklats under dessa år 😉 , även om jag nog aldrig kommer bli den som verkligen älskar att hålla föredrag. Men jag är tacksam att jag har fått många tillfällen att öva så att det nu faktiskt ändå känns helt ok att hålla föredrag och svara på frågor nuförtiden. Jag ser verkligen fram emot dagen, även om det är med en skräckblandad förtjusning. Känner mig ganska lugn nu, men då det väl är dags kommer nog ändå nerverna vara utanför kroppen :p .
Min snart hoppas jag 🙂 . Eller ja, bokstavligt talat iaf, tänker inte lägga ut 5-6000 spänn på en hatt, så jag hoppas att jag kan låna professorns hatt till promoveringen i juni.