Rutschkana…

..var det många år sedan jag åkte, men igår var det dags igen. Nyss inkommen utifrån efter turen från jobbet skulle jag gå ner i källaren och kolla om tvättmaskinen var ledig. Hade väl en massa blötsnö under fötterna, för precis då jag skulle gå nedför trappan halkade jag. Så istället för att gå så åkte jag nedför trappan i liggande ställning och dunsade slutligen ner i golvet. Det var INTE skönt, skrapade mig, blev blodig om händerna och har ont i rygg, arm, bak och höfter. Men huvudet klarade sig  – antagligen hjälpte det att ha en ryggsäck på sig som tog emot en del av fallet.

En lustig grej då man faller på det sättet är hur tiden går både snabbt och långsamt på samma gång – långsamt med tanke på att man hinner tänka ett antal tankar som “Ånej nu faller jag” “jag måste akta huvudet” “hur ska detta gå” etc på en mycket kort stund; snabbt med tanke på att man inte hinner göra något fysiskt åt det. Liknande har hänt då jag har vält med kanot, kört in i en snödriva, cyklat på maken, precis innan jag svimmat etc – massor med tankar på en extremt kort tid (inklusive “nej, nu ser jag ut som en idiot”, som inte behövdes tänkas igår eftersom jag var ensam i källaren). Tänk om man alltid hade tänkt så snabbt :p . En gång har jag även hunnit med att se den omtalade filmen om ens liv som man ser i huvudet innan man dör – inte för jag var påväg att dö den gången, jag svimmade bara, men kroppen missförstod nog det hela :p .

Nåväl, efter detta ska jag unna min blåslagna kropp att få ligga i soffan ända tills det är dags för att bege sig till Lund ikväll. Så hittade jag en bra ursäkt till att slippa gå ut på stan och handla alla de saker som jag behöver :p .

Barndomens rutschkana

Gårdagens rutchkana – ungefär samma material, men inte lika lång tack och lov.