Liten blir stor

Ibland pratar mina föräldrar om när jag var en liten bebis som om det vore igår, trots det var 28 år sen, och säger att tiden går sååå snabbt.

Efter att Jimmy varit uppe en sväng i norrland och hälsat på han som under en kort period var “vår bebis”, Sigge, så förstår jag lite vad de menar om att tiden går snabbt – den lille ullbollen som vi lärde känna mellan 4 till 9 veckors ålder har redan blivit en nästan vuxen hund, trots det knappt var ett halvår sen vi såg den lille valpen sist. Lite läskigt att tiden går så snabbt, jag ska verkligen se till att njuta av tiden då vi får en egen valp också – även om de såklart är helt underbara som vuxna vovvar också är ju valpar så speciella.

Så här såg han ut då vi hälsade på honom i kenneln någon av de första gångerna, vid ca 4-5 veckors ålder:

Inte så mycket större än ens fötter;-)

Lite trött…

och så liten att man kunde hålla honom i famnen 🙂

Sista gången jag träffade Sigge var han 9 veckor, lite större än innan men fortfarande lillen.

Liten nog att sitta i ens knä…

och inte så mycket större en chihuahuan Lincoln!

Nu har han dock blivit stor!

Nog lite stor för att bära runt i famnen eller ha liggande i knäet;-)

och rätt mycket större än en katt nu!

Men han är lika glad och sprallig som då han var valp!!

Jo, tiden går fort….