Alfred pekar väldigt mycket nuförtiden, ackompanjerat av små ljud. Jag är inte alltid så säker på vad han vill, men man får testa sig fram. Det har blivit mycket mer läten och mimik på sistone. Ska bli spännande att se när det kommer lite fler ord som man förstår. Än så länge har han mest snackat med sin morfar.
Alfred tar efter oss på det mesta vi gör nuförtiden (vilket kanske inte alltid är så bra :p). Bl.a. så gillar han att prata i mobil. Men han är inte så nogräknad – det mesta med likartad form går bra att prata i.
Alfreds morfar var här en sväng i helgen, så då fick vi lite barnvakt. Passade på att gå ut och käka. Kan kännas lite tröstlöst att få ett obokat bord en lördag, men knepet är att gå ut tiiidigt, vilket man ju lika gärna kan göra. Så vi fick ett bord på en av våra favoritrestauranger och käkade tapas. Bl.a. hade de chili och honungsmarinerad kyckling som var nom nom nom. Läste att bland de som har facebook (dvs jag inte inkluderad) så är matbilder det som folk stör sig mest på att andra lägger upp. Jag vet dock vem som startade trenden 😉 . Då jag var på konferenser i min karriärs spädbarnstid så tog jag alltid foto på maten (helt enkelt för att jag tycker att det är kul att komma ihåg mat och tillfällen) och mina kollegor tyckte att jag var JÄTTEkonstig som gjorde detta. Detta spred sig till andra kollegor, och rätt som det var kunde folk på andra avdelningar som jag inte pratat med speciellt ofta säga “jaha, det är du som fotar maten!”. Gör man det nu är man tydligen inte lika ufo längre :p (dock avreggade jag mig på fejjan innan detta blev trendigt).
Nya favoriten är att rida häst. Så fort jag sätter mig ner på golvet ställer han sig bakom min rygg och hoppar upp och ner i förväntan 😉 (Päronen: vanligtvis håller Jimmy i honom, men det funkar ju inte just här då han skulle ta foto)
Malmö är som vanligt fint vinterpyntat. Men det är ingen snö så långt ögat når, så det får man fixa själv 😉
Dags för en sammanfattning av 2013.
2013 blev ett lite annorlunda år. Fokus låg ju såklart på Alfred och att följa hans första år. Tidigare års-sammanfattningar har handlat mycket om resor, nu var det noll på den fronten (jag var på två bröllop i Halland, dock utan övernattningar – det var enda gångerna jag var utanför Skåne). Men det gör ingenting alls, är inte resesugen just nu i vilket fall. Ska ändå snart börja resa igen med jobbet nästa år, men är inte alls så sugen som innan. Jobbet rullar på och jag jobbar deltid nu. Innan jobbade jag ju mer än heltid, men nu finns verkligen ingen extra tid att ta på. Och som vanligt finns det dock stora osäkerhetsfaktorer i jobbet som bromsar arbetsglädjen. T.ex. så påbörjar jag nu mitt tionde kalenderår på jobbet, och jag har fortfarande ingen fast anställning.
Men men, inget mer om jobbet nu – året har ju som sagt mest varit fokuserat på Alfred och hans utveckling. Från att vara bebis så är han nu en liten pojke. Han har även ändrat hårfärg från mörkt till blont. Det första halvåret tyckte jag var rätt soft (eller så glömmer man lätt :p), för då förflyttade han ju sig inte så mycket. Sen började han krypa. Ganska snart så gick han runt möbler. Då han var 9,5 månad så tog han sina första steg, och det tog inte så lång tid förrän han behärskade gåendet finfint och efter det har det inte blivit en lugn stund :p . Det är mycket springande och klättrande och pillande etc. Jag har aldrig träffat på en så livlig unge :p . Men då han är på fest etc så brukar han vara betydligt lugnare, så alla undrar vad man egentligen menar med “livlig”. Det var först då han var runt året (och då jag slutade att amma) som han regelbundet började somna för kvällen runt 8-tiden – innan dess kunde han röja ända tills midnatt,pust! Fortfarande så vaknar han upp en del på natten, så sömnbristen har varit allestädes närvarande. Och tidsbristen! Men det är det absolut värt – han är sina pärons stora kärlek ♥. Det är väldigt kul att han en sån liten mini-människa hos sig och man blir så varm i hjärtat av honom.
Detta året har vi längtat efter hus så man blir galen. Lägenheten är inte så barnvänlig och det är trångt och rörigt. Och Malmö är ingen plats jag tycker är bra för ungar att växa upp i. I början av året köpte vi nästan ett hus, men det visade sig på besiktningen att det var hårt angripet av mögel (70tals-hus). Efter det så bestämde vi oss för att vi skulle ha nybyggt eller nästan-nybyggt… Vi hittade ett nybyggnadsprjoekt som vi gillade och bokade ett hus i april. Dock har försäljningen gått dåligt så vi vet inte om och när husbygget blir av. Det är väldigt frustrerade att inte veta, och det vimlar inte heller av andra hus som vi är intresserade av. Så 2014 hoppas jag verkligen blir året då vi flyttar till hus!
Alfred i början av 2013
Och i slutet av 2013
Ah, nyår, en av mina favoritdagar!
Tänkte lägga upp ett önskar-gott-nytt-år-foto med min pöjk iklädd partystass. Men så råkade han göra sin typ 571:e vurpa idag, där han slog sig i bordet och fick ett jack i yttre ögonvrån :(. Så han ser lite för läskig ut för det. Han skulle kunna bli actionskådis, för samlar han på sig ärr och jack i detta tempo så kommer han ha rätt look till detta :p . Han är en rätt så orädd kille rent motoriskt…
Själv blir jag alltid kräkfärdig då han slår sig och börjar blöda, det känns ju inte direkt evolutionärt :p.
Men men, i vilket fall, GOTT NYTT ÅR! Det får bli ett foto på Alfred från julfesten istället.
Satt i soffan och åt frukost och läste tidningen. Alfred lekte på golvet. Efter att gått in i köket för att hämta kaffe så ser jag att någon har snott min frukost :p .
Ska man ta porträtt-foto på Alfred är det, som jag tidigare skrivit, nödvändigt att ha ett äpple med för att han ska sitta stilla.
