…har storken hunnit idag.
Det känns som om det gått både snabbt och långsamt.
Snabbt eftersom det var ett halvår sen jag bestämde mig att ändå nån gång i livet försöka mig på att skaffa en avkomma (men jodå, jag hade ändå klurat på det i hemlighet ett tag. Extrem spontanitet är inte min grej). Efter några champagneglas ändrades min preliminära p-pillers-avslut-plan, från 3 år till 3 veckor :p. Vid åsynen av de två blåa strecken på en pinne några veckor efter det så hängde hjärnan inte riktigt med, men det har den hämtat upp nu. Och efter det har det gått lååångsamt. Men det är kanske bra det, för vi har nästan inte hunnit fixa något praktiskt än :p .