Kott!

Min aversion mot kött som jag skrev om tidigare är nu som bortblåst, och nu är kött verkligen nom nom nom (det enda som fortfarande är äckligt är kaffe, uuuuuuuuurk).

Någon gång för längesen handlade vi kött av en icke-svensk som sa “kott” (tjooott), och det lät mycket roligare än kött, så från det tillfället har vi alltid sagt tjooott. Kött känns som en främmande ord nu, och det är bara ett ord i raden som vi uttalar helt bakvänt bara för det låter mycket roligare…

Arrrgh, jag måste lära mig att prata normal svenska då Greggan kommer! Dock kommer jag inte prata bebisspråk med honom (om jag gör det, så slå mig i huvudet tack). Så ändock – summa summarum är det kanske inte så många konstiga ord han får höra jämfört med en bebisspråkstilltalad unge. Jag kan nog fortsätta säga tjooott då.

Agnus med frittar och bearnaise som avnjöts på Siesta i förra veckan.