Minigris

Om man lurpassar i hallen i vår lägenhet utan att se in hade man kunnat tro att vi skaffat en minigris. Alfreds läten låter verkligen som så: grymt grymt grymt. Extra förtjust i att grymta är han då han ska lägga sig – då låter han som en jättegris och bökar med armar och ben. Han har även fler djurläten på sin reportoar: Bäääää säger han ibland och då han ammar och är lugn låter han som en katt. Sen kan han ju även låta som en fågel (då han skriker, finns ju vissa fåglar som låter så), men tack o lov skriker han inte så ofta.

Så sammanfattningsvis – det är ett halvt zoo härinne :p.

Men någon gång i framtiden är det ju tänkt att det faktiskt ska komma hit ett riktigt djur, med fluffig vit päls 🙂 . Och än så länge har jag inte hört något “vov” på Alfreds reportoar, så den platsen är ledig härhemma 😉 . Dock finns det inte en plats ledig i vare sig tid eller rum att ta hand om ett riktigt djur just nu, så det lär dröja. Även om jag för några år sedan då jag ville ha hund fick kommentaren “Skaffa barn, så kan du vara ledig då barnet är litet och bara sover, så då har du tid att ta hand om en valp också”. Hrm, en viss avsaknad av verklighetsförankring i den kommentaren…