Den senaste tiden har Alfred varit helt besatt av att lära sig krypa. Det är väldigt svårt att få honom att ligga lugnt på rygg, han vänder sig alltid om tll mage och sprattlar och trycker med ben och armar. Koordinationen är inte den bästa, så han kommer ingenvart (det dröjer nog några månader till). Detta gör honom mycket frustrerad och han “pratar” högt och irriterat då han försöker, men han ger sig inte, hur varm och trött han än är. Så håller han på nästan varenda vaken stund. Jag är imponerad av hans envishet.
Lägger man honom på rygg på kudden och tar en kopp kaffe ser det ut såhär då man kommer tillbaks:
Krypövning på matta (Päronen: han verkar ha anammat min gamla krypstil?)
Åjo han verkar till att ta bra ansats.
Jodå, och några decimeter framåt lyckades han tillslut släpa sig på kvällen.