Som jag skrivit tidigare så går det snabbt framåt med Alfreds gående, man ser skillnader från dag till dag! Det gick smidigare än vad jag trodde – eftersom han var riktigt frustrerad i lång tid innan han lärde sig att krypa så trodde jag att det skulle bli samma process med gåendet, men det gick mycket smidigare. Men det är klart, förarbetet – att gå runt möbler – måste vara lite roligare än förarbetet för att krypa, d.v.s att ligga på golvet och sprattla. Nu kan han gå en sväng, stå upp och filosofera lite mitt i allt, för att sen vända sig om och gå tillbaka. Han tycker det är så jäkla roligt att gå – man ser att han laddar för varje liten tur, och sen är han nöjd både då han går och då han klarat av att ta sig fram emot sitt mål (som synes på fotona nedan). Min fader kollade på sina anteckningar från min bebistid, och såg att vi lärde oss gå vid ungefär samma ålder. Vi är tydligen ganska lika som bebisar – förutom att utseendet ska ha varit likartat (fast Alfred är större) så har ganska många fysiska utvecklingssteg skett vid likartad ålder (samt att båda två fick dracula-tänder först!). Enligt mina päron finns det dock en stor skillnad och det är att det är mycket mer fart i Alfred – han är ju konstant i rörelse. Nu vet jag iofs inte när dessa saker hände då Jimmy var bebis, men såklart har han fått egenskaper från sin far också. Än så länge har jag dock inte kommit på så många – förutom dygnsrytmen och godisgenen 😉 – men det är ju lite tidigt att säga än. 
