2019

Väldigt sent, men då var det dags för den årliga sommanfattningen av det gångna året. Det var ett tag sen jag började skriva på den, och 2019 känns ju som väldigt länge sen. Och som en helt annan värld.

2019 var ett helt ok år för vår lilla familj. Jag kände mig rätt trött och sliten i början av året, men det har gått på rätt håll och jag kände mig piggare mot slutet av året. Barnen har varit supergulliga i år och utvecklats mycket, men samtidigt så blir det endel konflikter mellan två killar med starka viljor, som inte direkt minskar med tiden. Överhuvudtaget så har det varit konflikter på en rad olika områden i livet, vilket har varit rätt tröttande. Ett exempel är att grannarna högg av halva vår häck (som jag lagt ner SÅ mycket tid på att få fin – det är vi som äger häcken helt, inte grannarna) och sen bara skrek de på oss då vi sa till dom, för att deras pappa har faktiskt bott i hus längre än vad vi har så han vet bäst :p . Även om våra killar har mycket konflikter sinsemellan, så har de blivit mycket omtänksamma i år, och det stora målet med vår uppfostran är att de ska bli schyssta och omtänksamma personer som inte bara tänker på sig själv 🙂 . Mycket viktigare än att uppfostra barn till att få högstatusjobb :p . På tal om jobb så är drömjobben just nu att jobba med lyftkranar (Viktor) samt polis eller insatsstyrka (Alfred). Viktor kan också tänka sig att bli forskare som mamma. Då vi frågade vad en forskare gör så sa han att det var sådana som grävde i trädgården och planterade blommor 😉 .

På tal om jobb så får jag väl summera mitt jobb 2019. Det har varit ok, och det har varit ett område som har varit ovanligt konfliktfritt (till skillnad från de senaste åren). Jobbet upptar mycket av ens tid (inkl viss framtidsoro utanför jobbtiden…) men rätt lite av ens själ :p . Just min forskning känner jag helt ärligt att den inte riktigt tillför världen någonting. Samtidigt så kan det ju bli så att man i jobbet lär sig saker som gör att man sen kommer kunna tillföra något till världen. Och sen är det så att jag vill fokusera på familjen, och då hade det ju varit lite kontraproduktivt att ha ett jobb man brinner för och gör nytta med får då tar det upp en helt annan mängd av ens energi och tid :p. Men en som börjat med att göra saker på jobbet som tillför världen något, det är maken min 🙂 . Det tycker jag är jättebra! Han fick vara kvar på jobbet efter ytterligare en stor guiljotin fälldes efter semestern (vilket resulterade i en hel del stress innan detta). Nåväl, vidare till mitt jobb: det, utan konkurrens, bästa med jobbet i år var att jag kunde få se den fantastiska staden Sydney där jag var på konferens (mer om det senare). Annars har jag en målsättning för 2020 som jag har jobbat emot – att bli docent. Har kommit en bit på vägen då jag nyss fått min första egna sistanamnsartikel publicerad, och att jag i vår ska vara kursledare för en kurs. Sen har jag ju även bytt kontor! Gött att ha kontor precis bredvid Botaniska trädgården.

En del resor har det blivit. På sportlovet var vi i norrland, där det fanns mycket snö (till skillnad från i år) och killarna fick vara nästan själva på Leos Lekland, då Sundsvall inte hade sportlov samma vecka.

Det blev några Stockholmsturer för mig, och på sommaren så tog vi en tur till Småland och besökte High Chaparall.

Det blev fler besök i nöjesparker och dyl. för mig och Alfred.

Alfred fick en resa med mamma i 7-årspresent, så i November så åkte vi till Wien ihop. Vi var bl.a. på julmarknad och nöjespark, men att bo på hotell var nästan det roligaste tyckte Alfred.

Jag och Jimmy kom iväg på några mini-weekends:

Jag var på jobbresa i Björkliden, nära Kiruna. Vackert (men inte så givande rent jobbässigt).

Och så var jag ju i Australien!

Alfred började spela handboll, vilket han tycker är kul. Han slutade med fotbollen (efter vi köpt nya skor…), men lika bra det då de har matcher vareviga helg. Viktor gick några gånger på dans i Lund men det tyckte han inte om så vi slutade rätt snabbt.

Sommaren var inte lika varm som förra året och tur var väl det. Vi var hemma endel på sommaren. Saker vi gjorde då var bl.a. att åka till simbassängen med Alfred och vandra i skogen. Vi var även i Stora huset under en regnig vecka, men det var mysigt ändå 🙂 . Vid fina dagar gillade killarna att leka vid stranden. En dag så var vi också på Hallands väderö.

Hemmavid har vi haft lite lagom med husfix. Har varit rätt sugna på att flytta till något större, men sen är det ju det med ork… Men jag fick gjort en plantering på husets framsida.

En annan sak med huset är att de felaktiga fogarna skulle bytas, men de “fog-nissarna” gjorde fel hela tiden, så det höll på fram och tillbaks hela året :p .

Vad som hänt med barnen annars är att Alfred börjar ettan och Viktor började i storbarnsgrupp (på en ny förskola dessutom, hela förskolan fick flytta). Alfred läser och räknar som rinnande vatten. Barnen är hur goa som helst men vilda och kräver energi, men små glimtar av lugn och lite tid för mig själv ger känslan att jag kanske överlevde småbarnsåren ändå 😉 . Viktor säger ofta att han älskar en och han kramas och pussas, samtidigt som det finns endel trårstrots där. Han slutade med blöja i början av året.

Själv kom jag igång bra med att springa – sprang ofta på luncherna på jobbet eller på morgonen. Det var endel avbrott (bl.a. min mycket ihållande förkylning i november, och prioritering av cykling på sommaren) men sprang ändå ca 500km. Tänkte dubbla detta 2020, men i slutet av 2019 började jag känna av en hälsporre så fortfrande sitter i (och såhär en bit in i 2020 kan jag säga att jag bara kunnat springa en gång i år, i början av januari, sen tog det stopp).

Planer för nästa år blir lite konstigt att skriva om då ett kvartal redan gått nu. Och ingen av oss gissade på en pandemi då vi försökte förutspå året på nyårsafton :p , även om jag länge varit säker på att en pandemi kommer att komma förr än senare – ibland är det jobbigt att ha rätt… Så det enda jag önskar av 2020 är hälsa och lugn och ro i den mån det är möjligt. Det har varit mycket ohälsa redan nu i år, och då har vi inte ens fått corona än.