Förvirrad?

Igår glömde jag som sagt min lägenhets-nyckel hemma. Detta har jag ALDRIG gjort under de åren Jimmy&jag bott ihop (glömde aldrig nyckeln då jag bodde själv heller, det var ju lite klurigt att glömma då det ju alltid var jag som låste dörren), trots att det 99% av tiden är Jimmy som lämnar lägenheten sist och därmed låser. Och så glömmer jag nyckeln idag igen!! Grrrrrr! KLANT! Man borde ju vara observant på saker då man precis glömt dom, men tydligen inte. Jag tror detta är ett tecken på att jag är trött i huvudet nu och behöver semester….

Det positiva med dagens nyckel-glömmande var att jag kom på det tidigare idag, så istället för att komma på det då jag satt på bussen hem så kom jag ihåg det då jag var på väg ner i trapphuset på jobbet. Så det blev inget iväg-tvingat julklappstittande idag (vilket iochförsig hade behövts), utan jag stannade kvar och jobbade längre (vilket med tanke på hur trött jag är i huvudet nu nog gav lika lite som julshoppandet igår…).

Detta är nog tredje gången i livet jag glömmer hem-nyckeln. Första gången var dock den klantigaste. Det var då jag bodde i London, då jag var en rätt förvirrad 19-åring. Jag hade varit hemma hos mina päron och firat jul, och väl på Kastrup, 5 minuter före avgången tillbaks till London, så ringer mina päron och säger att nyckelknippan är kvar hemma…

Dessutom skulle hon jag delade rum med (2 pers på 10 kvadrat…) inte komma hem förrän dagen efter. Lyckligtvis var det en annan som bodde i huset som var hemma, så jag fick en sovplats. Sen lyckades den engelska posten tajma sin strejk lagom till detta, så nyckeln som mina päron skickade tog 3 veckor på sig att komma fram…Efter att mycket letande hittade jag en keycutter som kunde göra en kopia på min rumskompis nyckel.