Ah, nu har jag uppnått det sköna träningsnarkomanistadiet, mycket härligt. Man blir så pigg och energisk då man uppnått detta endorfin-beroende stadie. Igår hann jag inte träna och jag kände verkligen att jag hade överskottsenergi att göra av med. Nu hade jag tvätt-tid och en massa saker att fixa hemma, så det löste sig rätt bra ändå. Lääängtar till joggingturer i skön kvälls-sol och cykelturer till jobbet, ahhh 🙂 . Tror även att träningsnarkomani och avhandlingsskrivande blir en bra kombo 🙂 . Så håll er nu hela mina knän…
Jag är sååå avundsjuk! Men min Feldenkrais-person (i brist på bättre ord… handledare? behandlare? terapist?) sade att jag nog kunde prova att springa en kort runda på mjukt underlag i helgen, så eventuellt är jag också på g. Tjoho!
Vad bra 🙂 Jag håller tummarna för att det ska gå vägen!