Nerd I am

Jag tycker mitt jobb är väldigt skoj, men periodvis funderar jag på om jag verkligen är nerdig tillräckligt för att kunna nå högt upp i den akademiska världen. Här är nerdig inte menat som ett negativt ord, jag tycker faktiskt att nerd ofta kan ha en positiv mening – att man är väldigt engagerad i ett ämne. Jag är engagerad, men man känner sig ljusår ifrån alla professorer på konferenser som har hur mycket frågor och synpunkter som helst på forskningen och som kan alla artiklar som skrivits inom området de senaste 20-30 åren nästan utantill…

Fast ibland inser jag att jag absolut är nerdig tillräckligt 😉 . Idag fick jag klart alla mätvärden från ett projekt, som jag (och min kollega som jag sen outscourcade labbandet till) labbat maaaaassor på. Labbandet är ett nödvändigt ont (speciellt då det gäller mass-spec…), men när det är klart kommer man till de roligaste delarna – att räkna på sina värden och att skriva ihop vad man har kommit fram till i en artikel.

Så jag blev riktigt exalterad över att få helt nya fräscha data att jobba med, och ännu mer exalterad då resultaten verkar riktigt bra så är på hur glatt humör som helst nu 🙂 . Så lite nerd-poäng var det väl ändå? Så nu känns min “jag-vill-ha-julledighet-nu-seghet” som bortblåst. Konstigt nog brukar sådana här jobb-toppar dyka upp precis innan man ska ta ledigt, eller på en fredagseftermiddag – och ALDRIG på en måndagsmorgon. Lite skumt är det!

Dock får man se hur mycket av exalteringen som är kvar då man är tillbaka efter att ha slöat i över 2 veckor under jul-ledigheten :-p .

Jag som en 63-årig Professor Karin?