Tji fick jag (och barnmorskan) att jag inte skulle gå över tiden denna gång… Vi åkte upp till Päronen och lämnade Alfred på kvällen måndagen den 1 Augusti. Sen har vi haft en del dagar för oss själva. Man har ju jättemycket tid då man varken har barn eller jobb – det känns som man är i ett annat liv helt plötsligt. Vi har saknat vårt lille bustroll, men samtidigt får jag medge att det varit skönt att vila ut ordentligt – det har krävts en lång tids vila för att känna sig utvilad igen (magsjukan tog endel, plus allmän trötthet). Alfred har det fint hos päronen, han håller dom igång (bl.a. genom brottning). Vi har även rättfärdigat vår ensamma tid genom att fixa med huset (vi har en låååång to do list där, även om man blir överburen kommer det att finnas kvar saker på listan…). På kvällarna har vi sett på film, då vi inte lär kunna göra det på ett tag sen. Jag har även hunnit läsa lite böcker, samt göra klart fotoboken för 2015 – ett projekt som jag legat efter med. Jag har planterat om blommor, och sorterat en del skåp, lådor och förråd. Det behövdes och jag har hittat en hel del saker som jag undrat vart de höll hus. Mitt problem är att jag antingen 1) kommer på nya helsmarta ställen där en viss sak ska ligga. Tyvärr glömmer jag ofta dessa smarta ideer sen och sakerna förblir liggande på ett ställe som jag glömt bort, eller så 2) stör jag mig på alla saker som ligger framme och slänger in dom i närmsta låda och sen glömmer jag bort dom. Gaaaah! På så sätt har maken det lite lättare eftersom han varken tänker ut smarta ställen som han glömmer bort eller lägger undan saker som ligger framme :p (nu var jag lite elak, fy på mig 😉 ).
Jimmy har varit flitig och fixat med vårt utomhusförråd (ett stort projekt…) där han har fixat strömmen (som har varit ur funktion i ett år), sorterat och organiserat samt satt upp nya hyllor. Vi har kommit iväg med sopor till tippen och, precis som innan den förra förlossningen, har vi fått en lack-skada på bilen.
Vissa dagar har jag en del förvärkar och sammandragningar och tänker att kanske, kanske, medan det andra dagar inte känns någonting. Men nu känns det som att det inte kommer hända något på en hel evighet… En hel del av dagarna har jag sovit middag, om det skulle börja på natten vilket jag är säker på att det kommer göra (såvida man inte blir inducerad). Humöret är gott trots att Räkan dröjer. Hoppas bara inte han dröjer för länge – jag vill att vi ska hinna ha lite tid ihop alla i den nya familjen innan Alfred börjar på förskolan igen (ny grupp – storbarnsgruppen). Jag har inga krämpor så att jag känner mig stressad för den sakens skull. Nu då magen har sjunkit ner så går det lättare att andas och jag känner mig inte klumpig – jag kan göra nästan på allt som jag kan i vanliga fall (tex ta på mig skorna). Och eftersom det inte är högsommarvärme så blir jag inte värmestressad.
Jag gör lite små ”husmorstips” för förlossningsstart, men inget extremt. Någon ananas och en hel del dadlar har slunkit ner, hallonbladste har druckits, det har blivit någon långpromenad, och trappor går jag ju i naturligt varje dag i vårt 2-planshus. Men Räkan verkar ta det rätt så lugnt. Jag får hoppas att förvärkar och sammandragningar som kommer ibland gör att förlossningen blir lättare. Jag är laddad för en förlossning – bring it on with the pain!! Samtidigt så kommer man nu ihåg hur jäkla ont det gör, något man var lyckligt omedveten om förra gången :p. Känns som man går omkring med en tidsinställd bomb, haha!
Idag ska jag få en hinnsvepning på mvc, ser fram emot det och hoppas att något händer, men har inte alltför höga förhoppningar…
Lite bilder
Bakade krusbärspaj till maken för att muntra upp honom efter att han åsamkade bilen en lackskada
Vår första egenodlade tomat mognade. Den skulle egentligen ha varit Alfreds, men nu fick jag ta den innan den blev övermogen
Vädret har varit lite sådär, så det har inte blivit så mycket utomhushäng. Under en fin eftermiddag passade vi dock på att dricka lite alkoholfritt bubbel.
Vädret har stimulerat flitighet. Jimmy har fixat mycket med förrådet, och nu finns det gott om plats för honom att sitta och mecka. Han har fått en liten man-cave, haha!
