Även om 2016 har varit ett skräp-år för världen, så har 2016 varit ett bra år för oss :). Höjdpunkten under 2016 var tillkomsten av ytterligare en familjemedlem, Viktor Erik Engström som föddes på kvällen den 13 Augusti. Så mycket har kretsat kring detta under året, även om man inte var lika fokuserad under den andra graviditeten som under den första. Gravidrelatede inlägg finns samlade i denna kategori. Sammanfattningsvis så var graviditeten bra, jag var lite illamående i början men sen så mådde jag fint. Även mentalt, då jag knappt oroade mig någonting. Jag hade inte heller några problem med värmen så som jag hade befarat.
Lunds stadspark den 2 Augusti, i väntan på Viktor som skulle dröja 11 dagar till.
Jag hade dock inte trott att jag skulle gå över tiden så mycket som jag gjorde! Efter ett falskt alarm i slutet av juli så skickade vi Alfred till päronen eftersom vi trodde att förlossningen var närstående. Där fick han vara i 2 veckor…
Men 9 dagar efter BF så kom han tillslut 🙂 . Förlossningen gick bättre denna gången och vi fick åka till Familie BB istället för en vårdavdelning. Alfred fick träffa Viktor på patienthotellet strax innan vi åkte hem. Han tittade med stora ögon, såg lite blyg ut, och sa “Vad han är liten”!
Första gången som brorsorna träffas
Det är väldigt mysigt (om än hektiskt) med två barn. Har än så länge inte alls upplevt den beryktade tvåbarnschocken – tycker tvärtom att det blivit mycket bättre med två barn 🙂 . Första tiden med Viktor var mycket bättre än förväntat. Sen så blir ju även livet bättre utan jobbstress, så jag får väl komma tillbaka till ämnet då man väl jobbar :p . Jag tog ledigt fr.o.m början av juli så vi hann varva ner och vara lediga tillsammans ett tag. Det var mycket välbehövligt, då det tar tid att varva ner.
Semester och bokläsning på altanen
Överhuvudtaget så märker jag nu hur mycket bättre jag mått när jag inte jobbat. Jobbet har varit en del av livet som inte varit så positiv i år (sett till trivsel och “mjukare” faktorer), även om jag nu slutligen faktiskt har fått en “fast” anställning efter 11 år på jobbet (fast som min chef kommenterade – “det finns inga fasta anställningar, anställningarna är bara för så länge det finns anslag”). Den fasta anställningen fick jag i april, hos Lunds universitet, efter att ha jobbat ett halvår på Karolinska (Stockholm), tack och lov mestadels på distans. Då var jag i Stockholm lite då och då – det var trevligt att träffa kompisar och byta miljö ibland, men jag hade inte orkat åka dit så mycket sen som gravid/med två barn. Jobbet har hört av sig med en del saker som “jag väl kan göra”, men det finns varken tid eller ork till nu och jag vill inte vara jobb-splittrad i min föräldraledighet (jobb är en mindfulness-mördare). Överhuvudtaget så får jag göra en omstart då jag börjar jobba sen, för jag känner mig inte så nöjd med hur det är nu på jobbet eller i vilken riktning jag är påväg nu. Dock så har det gått rätt bra om man mäter det i intjänade anslagspengar (vilket väl är så som saker mäts på universitet) då jag nu har 5,8 miljoner i eget namn (observera att det bara är en fraktion som faktiskt går till min lön, det finns ingen korrelation mellan anslagspengar och lön), men det är ju inte allt. Vad som är viktigast är ju trivsel, personlig utveckling, jobbglädje och work-life balance. Man får andra prioriteringar då man har barn helt enkelt – tid och energi är de viktigaste resurserna.
Anyway, nog om jobbet. Prioriteringen i år har varit Viktor och Alfred. Alfred tycker att det är roligt att ha fått ett syskon och är så glad över sin bror, även om han ju nog saknar att vara ständig mittpunkt. Han kramar om Viktor och älskar att få honom att skratta. Och inget får Viktor att skratta som hans storebror!
Brorsorna
Det har hänt mycket i Alfreds liv i år – han har blivit storebror, börjat i storbarnsgrupp (vilket har varit lite tufft), börjat leka med kompisar hemma och borta, och han har även börjat tänka på livets stora frågor, då han bl.a. insett att livet inte är oändligt. Han har fått ett stort intresse för siffror, och han tycker att naturvetenskapliga experiment är kul. Han har ett riktigt bra ordförråd – man blir faschinerad av vilka ord han har i sitt vokabulär. Han har skjutit i höjden och blivit en lång och smal kille – bebisknubbet är helt borta nu.
Alfred ser på en snigel och filosoferar
Han har börjat resa lite mer – han har åkt flyg för första gången (till Sundsvall i vinterskrud), åkt på minisemester till Stockholm i härligt vårväder och varit iväg på sin första lilla semester på hotell (i Göteborg).
Det blev både Gröna Lund och Liseberg i år!
Jimmy och jag har kommit iväg på lite egentidsutflykter, bl.a var vi på en weekend i Tostarp, och vi har även varit ute i Malmö och Båstad då vi haft barnvakt för Alfred. Vi tänkte att vi fick passa på att äta ute innan Viktor kom, men det har än så länge gått fint att gå ut och äta fast han är med.
Miniweekend i Tostarp. Det regnade, men det gjorde absolut ingenting eftersom vi satt inne och cocoonade hela tiden.
Afternoon tea på Riviera i Båstad
Det har blivit tradition att gå en långpromenad i Båstad längs Malen/Riviera.
Middag på Restaurang Sand
Fast såklart är ju även Alfred med och fikar ibland!
Vi hade en lång sommarledighet. Den blev lite längre än planerat då Viktor dröjde lite :p. Sommaren var bra, och jag tyckte att det var skönt att det inte var för varmt. Under varma dagar så låg jag som en strandad val i Alfreds lilla pool :p .Vi höll oss i Skåne eftersom jag var i månad 8-9 eller hade en liten bebis under sommarmånaderna, men det blev utflykter till t.ex. Ystads djurpark, Skånes djurpark, Tropikariet, brandstationen etc.
Alfred ser på hajar i Tropikariet. Mycket prat om hajar i år. Han fick även en stor leksakshaj då vi var i Göteborg!
Det var en riktigt varm september, där jag gick många långa barnvagnspromenader. Jag älskar barnvagnspromenader, det är så meditativt.
Foton från barnvagnspromenader under olika årstider
Överhuvudtaget har 2016 varit ett år med bra själslig utveckling, och det vill jag gärna ska fortsätta under 2017. Jag hoppas 2017 blir ett år med fokus på saker som ligger ett steg högre upp på behovstrappan – kreativitet, mindfulness, familjemys, livsglädje etc och att saker lägre ner på behovstrappan, dvs mer praktiska överlevnadssaker, inte behöver ha så stort fokus (tex jobb, vardagslogistik, praktiska saker med huset etc). Jag inser det låter flummigt haha.