Karins (och mina killars) blogg

För 2 veckor sen var vi på en luchtur till körsbärsdalen. Mycket folk, fast det inte uppnått optimal blomning än.

De här ungarna och deras fascination för tvättklämmor 😉 .

Som jag skrev tidigare så har Alfred och jag varit ute och sprungit några gånger. Alfred var duktig då, men det var ganska måttlig träning för mig, så jag föreslog att Alfred skulle springa med Jimmy istället ;). Då vi drack vin i helgen pratade Alfred om någon gubbe han ville köpa i ett mobilspel (kostar några 100kr), vilket han inte får köpa. Då sa jag att han kunde få gubben om han slog mamma på 5km. Det kändes mest som ett skämt och ganska säkert, för det tänkte jag skulle dröja fler år :p. Jag har ju ändå hygglig kondis tycker jag och springer regelbundet.

Då skolan var stängd idag föreslog jag för Alfred att vi skulle springa 5km i Skrylle. Han ville prompt tävla med mig, vilket jag tyckte var onödigt, eftersom jag undrade om han kunde hitta vägen själv då han skulle bli distansierad av mig. Jag sa att han fick ta med mobilen om han sprang vilse.

Sen då vi väl började springa satte han iväg med en galen sprintfart. Jag skrattade lite och tänkte att han nog var lite överentusiastisk. Mitt skosnöre gick upp och jag fick stanna och knyta det, och då såg jag att killen med den röda luvan var rätt långt borta. Alfred sprang i fullt tempo, sen stannade han och gick en kort stund, kollade bak vart jag var, och sprang i full fart igen. Men jag tänkte att jag snart skulle komma ikapp och att han skulle bli trött. Jag kom närmre och närmre, och vid 4 km så var jag ikapp och sprang steget bakom. Men Alfred pinnade på i full fart utan att stanna (och sprang i slalom så jag inte kom förbi haha) så vi sprang i full fart sista kilometern (kilometertiden var under 5 minuter på den sista kilometern), men jag kom aldrig förbi honom och Alfred vann med en halvmeter (jag försökte verkligen komma förbi, för jag skulle aldig “vara snäll” och ge mig i en sådan sitatution 😉 ). Så det blev 5 km (i lite kuperad terräng) på 28.17 för en 8-åring – jag är mycket inponerad och Alfred var mycket stolt 🙂 . Jättekul att tävla ihop 🙂 , men jag hade trott att det skulle dröja många år tills han var snabbare! Och såklart så fick han sin gubbe 🙂 .