Jag har aldrig trott på kärlek i första ögonkastet, det är iallafall inte så som jag funkar. Dock så fick jag detta totalt motbevisat en kväll för precis ett år sen. Då åkte Jimmy och jag till en kennel. Vi skulle ge bort en hund och skulle kolla läget lite, men vi tänkte att vi inte skulle bestämma oss direkt utan fundera på saken och kolla lite olika kennlar. Innan detta hade jag på några månader ändrat mig från att vara hundrädd till att tycka hundar var rätt gulliga djur, även om jag tyckte att jag mer var en kattmänniska. Men så kom vi till kenneln, och ögonblicket då dörren till de 7 valparna öppnades och de kom skuttande mot oss kommer jag aldrig att glömma. Det var ren kärlek som slog ner i mig som en blixt, jag hade aldrig någonsin sett något så sött och blev helt knäsvag! Och det där med att bara titta och inte bestämma oss direkt glömde vi helt bort…Så då förvandlades jag från att tycka att hundar var ganska gulliga till att bli “hundkvinnan” – jag är medveten om att jag pratar om hundar så ofta som någon vill lyssna och lite mer 😉 . Sen dess är min nummer ett målsättning att ha en egen hund (för att sen bli två eller tre åt gången) – men det dröjer tyvvär lite. Vi har klurat mycket på hur vi ska kunna ha en egen hund och ordna ett bra liv för den, men som det ser ut idag så finns inte förutsättningarna, speciellt eftersom vi vill ha en (tre…) STOR(A) hund(ar). Men vi ska fixa till förutsättningarna, så att vi kan ha Zeke, Rex och Bamse hos oss 🙂 .
Här är lite bilder från det första besöket hos Sigge med syskon för ett år sen, då de var 4 veckor:
Ovan syns Sigge himself!
Sigge igen.
