Höstlängtan

För ett tag sedan så möttes jag av en frisk och härlig höstbris då jag öppnade dörren på morgonen. Dimman låg tätt och det kändes höstigt. Jag blev så glad och fridfull av känslan – åh vad jag längtar till hösten, min favoritårstid! Ser fram emot barnvagnspromenader i härliga höstfärger 🙂 . Det blev ju inte så mycket av det förra gången, eftersom Alfred föddes precis då det slog om från härligt höstväder till ruggigt novemberväder, och då han var 1 år var han inte så jätteförtjust i att åka vagn). Däremot blir jag lite nostalgisk av höstfärgerna då jag tänker på vilken fantastiskt vacker höst det var 2012 då jag vandrade runt i Slottsparken tjock som en boll och full av förväntan. Just som gravid tyckte jag att tid och händelser fastnade på ett annat sätt i ens medvetande, då man ju kunde relatera händelser till en speciell period i ens liv. Som att man t.ex. kommer ihåg hur vädret var. Annars har ju tid och händelser en tendens att flyta ihop.

Sen kom ju en period var riktig sommarvärme nu i September detta året, men nu känns det som att hösten är på G igen. Känner mig rätt så färdig med sommaren – brukar inte känna något depp för att sommaren är över. Fast lite sentimental blir jag då just den här sommaren är över – det var ju en speciell sommar,  sommaren då vi väntade på och välkomnade lillebror. På tal om sentimental, nu har jag plockat undan kläder i storlek 50-56 (de flesta ej använda).