För att börja där jag avslutade den förra årssammanfattningen, där den sista paragrafen sa följande:
“Nu kommer 2018, ett år då det händer mycket. I augusti börjar Alfred i skolan (f-klass) och Viktor börjar i förskolan nu i januari. Jag har ett nytt jobb (har iofs hunnit jobba 3 veckor på det nu i december) och Jimmy har ett nytt jobb som komplement till det gamla jobbet som han också är kvar på. Dessutom så fyller han ju gubbe 😉 . Och i år får det slutligen vara dags att sälja vår gamla bil (och köpa en ny andrabil)!”
Och visst blev det ett år där det hände mycket, inkl. det som nämndes ovan (jajemen, jag hade t.o.m. rätt angående bilar!”).
En av de första sakerna som hände inpå året var att föräldraledighetstiden för Viktor var slut (det känns längesen kan jag säga, ekorrhjulet rullar på för fullt igen) och Viktor började förskola. Han var arg och ledsen i början av inskolningen, men det gick bra. Mer om inskolningen står här. Han har trivts jättebra på förskolan, där han haft en så mycket bättre tid i småbarngruppen än vad Alfred hade. Och han lär sig så mycket där, t.ex. en dag kunde han plötsligt räkna till 10!
Och Alfred, han började ju i skolan efter sommaren! Även det har gått bra, pedagogerna verkar toppen och han har fått nya kompisar.
Jag började (officiellt) nytt jobb 1 januari, även om jag jobbade där även under december -17 även om jag inte var skriven där på pappret. Underbart att slippa min gamla halgalna chef! Jag tyckte att jag kom bra in i den nya gruppen och tyckte att det var kul med många tjejer i min ålder och position, men redan tidigt märkte jag att mycket låg och jäste inom denna grupp. Ledarskapet var av en helt annan typ än det jag var van vid, men det var skönt (så som de som kommer ur en diktatur brukar tycka 😉 ) samtidigt som det kändes lite osäkert utan någon styrning då man är van vid motsatsen. Då jag började där så sa en av cheferna att han hittat en utlysning av en 50%ig tjänst under 4 år som koordinator inom bioinformatik som han tyckte att jag borde söka. Jag tvekade – tyckte att det kändes alldeles för utåtriktat och läskigt – men jag sökte det ändå, och fick det 🙂 . Vilket var bra, för det är ett roligt och annorlunda sätt att jobba på, jag har lärt mig jättemycket, träffat många nya människor och känt att jag faktiskt kan påverka saker. Och det väcker ändå ett visst framtidshopp – jag blir en hel del bredare i min kompetens. Sen är det en svår uppgift och osäkert hur allting kommer fortskrida, men jag hoppas på det bästa! De övriga 50%-en jobbar jag vidare med forskningen som jag fått pengar för i några år till, vilket är ett ensamt jobb som jag inte hyser några större framtidsvisioner om i nuvarande form, om jag ska vara ärlig. Dock har jag haft några resor till mina samarbetspartners i Göteborg vilket varit kul (passade då på att hänga med min kompis Florencia och sitta själv på cafe/tåg och läsa, ahhh 🙂 ). Sen har forskningsdelen på jobbet kantats av mycket konfliker, skitsnack och osäkerhet i min forskargrupp (som jag dock inte själv varit direkt involverad i, men som man blir påverkad av). Gruppen delades i två delar efter sommaren, vilket var skönt, och nu är det bättre.
Och maken, han är den i familjen som står för jobbmotivationen, och fick som belöning en ny titel på jobbet (och vara kvar när jobbet sparkade många). Och så fyllde han ju 40 år! Då var vi på sviten på The Lodge, vilket var jättejättejättehärligt 🙂 . Några miniweekends till blev det, på Ästad Vingård, Kiviks hotell, och Karlaby Kro.
Och som jag nämnde ovan, så fick vi slutligen sålt vår gamla (första!) bil, efter en del drama :p (mycket som gick sönder i slutet, samt att vi redan hade köpt en ny bil och hade bråttom att bli av med den gamla). Så nu har jag en egen bil – en liten elbil 🙂 .
Vi åkte på vår första utlandssemester ihop! Det var till Teneriffa, och barnen fick träffa Lollo och Bernie. Alfred lärde sig simma där! Vi hade en skön vecka med strax över 20 grader, medans det var snö därhemma.
Hemma var det mycket snö – det var en ovanligt kall och snöig vinter, som varade länge.
Jämfört med för ett antal år sen så blev det lite mindre antal turer utomlands – vi var som sagt i Teneriffa, och sen var även jag i Estland på spaweekend med Lena (samt besökte Tallinn), och på Tivoli i Köpenhamn med Lena och Alfred (påtal om nöjesparker så blev det även en tur till Liseberg senare under året). Det är inte alls lika mycket jobbresor som på förra jobbet, men det gör inget – som jag nämnde ovan så räcker Göteborg bra 😉 . Och just det ja – jag var ju på jobbresa i en vecka på Flädie Mat och Vingård (som ligger utanför Lund, det var ett internat som man inte fick åka hem från). Och Jimmy, han var i Japan på jobbresa.
Och sen blev det ju en torr och varm sommar som varade länge. Vi var iväg på två små semesterturer, en till Astrid Lindgrens värld och en till Blekinge.
Vi åkte även iväg på en hel del utflykter lokalt för att fly värmen, bl.a. dessan nedan:
Sen var vi i Torekov en vecka, och då regnade det hela tiden :p . Där tog vi bl.a. foton av familjen (foto Mette Ottosson)
Killarna har utvecklats mycket under året. Talet har kommit igång mycket hos Viktor och han har även haft en lång traktor (traktor-släp) period. Nu känner vi att han är mer och mer påväg in i trotsåldern – mycket “Nej” och “inte” är det nu (och mycket “jag osså”, “jag kan”, “jag ska”). Alfred har lärt sig läsa i år – han är så duktig. Han tänker mycket och är klok. Han är mycket 6-åring ;). Och han har vuxit så mycket i år, alla byxor är för korta! Alfred och Viktor kan ha samma storlekar i mycket om man bara kavlar upp ärmar och ben för Viktor.
Och nu då Alfred har börjat skolan så har vi också haft vårt första höstlov! Då hade vi farfar och Torni på besök. Skönt med lite extra lov 🙂 . Sen hade vi även ett långt jul-lov (och vi fick snö på julafton i år!)
Då jag kikar tillbaks på sammanfattningen från förra året (2017) så påbörjades denna (precis som denna årssammansfattning) med att summera slutet på årssammanfattningen från året innan (2016), nämligen ”Jag hoppas 2017 blir ett år med fokus på saker som ligger ett steg högre upp på behovstrappan – kreativitet, mindfulness, familjemys, livsglädje etc och att saker lägre ner på behovstrappan, dvs mer praktiska överlevnadssaker, inte behöver ha så stort fokus (tex jobb, vardagslogistik, praktiska saker med huset etc). ” Då hade jag skrivit ” Jag kan så här i efterhand konstatera att jag inte riktigt kom så högt upp på behovstrappan som jag önskat 2017″ , och det får bli en upprepning av denna mening 2018. Men kanske det blir så 2019 istället? Det är mitt mål 🙂