Karins (och mina killars) blogg

För ett tag sen blev jag lite tosig över att Alfred skulle snutta stup i kvarten på natten. Så då bestämde jag mig att det fick vara dags att avsluta amningen (ammar nästan bara på natten, på dagen är Alfred inte så intresserad men på natten blir han helt amningstokig). Har velat fram och tillbaks ett tag nu om jag ska sluta eller inte  – kändes mest som att det var av egoistiska anledningar som jag ville sluta och det tycker jag inte räcker som motiv. Men, i slutändan så insåg jag att det även är för Alfreds skull då han får inte den mest pigga och engagerade morsan om hon väcks stup i kvarten på natten. Och att han kanske nannar bättre själv också.

Det var dock lite taskig timing att påbörja avslutandet då Jimmy var bortrest, men men. Testade några nätter själv med att försöka att inte amma, men det var omöjligt att få tyst på Alfred om han inte fick välling. Då är ju hela poängen försvunnen – det är ju ännu meckigare att hålla på med välling. Sen så lade jag mig på soffan och min fader fick sova med Alfred istället. Under dessa två nätter märktes en klar förbättring – han kunde somna om utan att få välling. Sen kom Jimmy hem och fick ta över, och nu sover han hela nätter från 8 till 8 😀 (möjligtvis med något enstaka grymtande som man lätt får tyst på med en kram). Hoppas det fortsätter, så himla skönt att sova bättre! Det var knappt en månad sen som han fick regelbundna insomningsvanor, och om han nu kan få regelbundna sömnvanor också är det ju gött.

Det känns ok att sluta amma. Det är en frihet att inte amma, men samtidigt så har amningen funkat jättebra (och det är ju så praktiskt ibland, och nyttigt), så till en del känns det synd att sluta. Men men, allt har sin tid.

Det är ett omstritt ämne det här med amning. Jag bryr mig inte ett dugg om folks åsikter här, men lite skumt är det att många det senaste halvåret (efter då Alfred passerade 6 månader, tiden som det rekommenderas att man ska heltidsamma till) har sagt “oj, ammar du fortfarande???” med ungefär samma tonläge och förvåning som om man ammat en 7-åring :p. Jag tycker inte att 1 år är vidare länge, det känns som ganska standard.

Bye bye snuttning (Alfred 1 vecka på detta foto)

Var en sväng på det stora möbelvaruhuset. Det fanns en hel del leksaker framme i barnavdelningen.

Det var ok att gunga lite.

Men det klart bästa var lära-gå-vagnen. Lite försent med en sån nu :p.

Alfred sprang omkring med “sin” vagn i gångarna. Sen upptäckte han att det även var roligt att krocka den mot hyllorna.

Han fick smaka på några köttbullar, men han var upptagen med att kolla på ALLT runtomkring så det blev inte supermycket ätit.

Igår kom Jimmy hem från Kina (härligt 🙂 ! ). Innan dess så städade jag och Alfred. Alfred är – som tidigare nämnts – mycket intresserad av dammsugning, och då jag var klar fick han öva lite själv. Rejäl styrketräning.

Ibland blir det lite fel 😉

Alfred klättrar på allt, och han är rätt bra på det… Nu är inte ens TVn säker (eller min vindjacka heller för den delen).

Alfred är inte alls van vid att ha skor. Från att gå riktigt stabilt då han är i strumplästen så är han nu med skorna på tillbaka på vingelstadiet, vilket han inte alls gillar. Så nu får han lite hjälp med att gå igen. Han var ovanligt samarbetsvillig då jag tog av honom skorna :p.

På kvällen blir Den vilda bebin lite lugnare. Då kan han sitta i morfars knä och glo på TV.

Se där, en gäspning! Alfred har börjat att få insomningsrutiner – på sistone har vi lyckats få honom att somna för natten runt 8-9-tiden de flesta dagar, UNDERBART! Slutligen lite egentid för mig. Nästa mission är att få honom att sluta amma stup i kvarten under natten (detta är anledningen till atts trötthet jag är så jefla seg nu).

Hade en liten 1-årsbjudning (i förskott) för släkten då jag ändå var på landet. Alfred visade ytterligare en gång att han gillar tårta (den första tårtan jag har gjort!).